Aftonbladet – 4 juli 1861, sida 2

hagar er mer, hvad är vilkoret, för hvilket jag skulle förvärfva monsignors bevågenhet? Hans högvördighet väntar naturligtvis, att ni i utbyte ville uppfylla en önskan af honom. cOch den är —?24 frågade Paolo. Blott en obetydlighet — en formfråga. Monsignor. skulle önska att ni ville antaga er mors namn och —4 Och?4 fortsatte Paolo. COch afsäga er er fars namn. Aldrig ! sade Paolo, i det han steg upp. CSäg monsignor attjag tillber min mors minne, såsom ett helgons och att, om det vore brukligt, jag skulle vara stolt öfver att bära hennes namn. Men säg honom äfven att jag håller min fars minne likaså heligt och att jag aldrig af någon verldslig beräkning tänker skiljas ifrån det namn som han gjort så aktningsvärdt. Jag har säkerligen icke uttryckt mig nog tydligt, sade ombudet, förvirrad, ni har visst icke förstått mig rätt? På hvad sätt skulle jag hafva missförstått er? sade Paolo. CBesinna er litet; förhasta er icke. Det är monsignors förmögenhet — hans hela förmögenhet — en mycket stor förmögenhet, som ni skjuter ifrån er, blott för en öfverdrifven betänklighet. SBetänklighet!4 upprepade Paolo, med et föraktligt leende. Nåväl; så lär då ni, en man till åren, af den som ännu är en yngling att det gifves betänkligheter som i somliga menniskors samvete väga mer än allt Californiens och Australiens guld tillsammans.t Den vördige herrn i kaftanen lyfte båda sina händer till hufvudet, liksom han ej kunde fördraga att höra så kätterska villomeningar, och gick sina färde. Vår yngling