LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO, ) Vid: denna tid var pappersbruket i-full verksamhet. . Ett mödosamt arbete hade det varit att komma derhän, ty egaren kände föga till den praktiska delen: uf sitt yrke, arbetarne gjorde det icke. alls och voro följaktligen i behof både af undervisning och handledning. Men hvilka svårigheter, hvilka brister i begrepp och handlag skulle en man icke förmå besegra, med ett sådant biträde som Bianca! Hon hade denna egendomliga klårhet i uppfattningen, SOm ej endast finner hvad som är orätt, utan äfven gissar botemedlet derför, hon häde denna. sjelfkänsla som inger alla andra förtroende. Hennes lugna verksamhet märktes öfverallt, Ingen: ting var för simpelt, ingenting för svårt för henne. Hon hade tid och intresse för att se.lumporna vägas, för att betala arbetsfolket.deras dagspenning, att sätta upp räkningar — att dertill sköta en moders sköna pligter samt att utdela hjelp och tröst, ölverallt der de voro påkallade. Bianca hade ärft.sin saliga moders — den fattiga krämardotterns — rika själ. Ej underligt då, att allt som åren framskredo allting inom det lilla. hemmet förkolrades och kom i ett blomstrande skick. Fabriken gick förträffligt, markisen blef tet och såg yngre ut än örr, och den unga Paolo växte upp till en smärt, vacker, klok gösse — ett mönster af fullkomlighet, na turligtvis, som alla barn äro i sina föräldrars ögon. Hans far brukade säga, att ett mera Se A. B. n:r 150 och 151.