Aftonbladet – 4 juli 1861, sida 1

mm nn fulla af lif, fasansfulla att se i det dödsliksg ansigtet — monsignor värdigades lyssna till henne, värdigades svara att om. han äfven hade varit hågad, hvilket han icke var, at hjelpa hennes man, så egde han ingen makt att verka någonting i ett dylikt fall. Vagnen for derefter bort. Bianca föll ned på gatan, liksom hon varit död, hvilket ej var underligt i hennes försvagade tillstånd. En medlidsam småkrämare i närheten lyfte upp henne och bar in henne i sin bod. Han och hans familj voro vänliga emot henne, och frågade om de ej skulle kunna vara henne till någon hjelp; men då de hade hört hennes historia, skakade de på hufvudet och sade blott: stackars qvinna! hade er man begått ett mord, så kunde det ännu finnas hopp för honom; men en politisk förbrytare! — — Deras blickar sade tydligt att hennes sak var hopplös. Men hon måste handla, hon måste anstränga sig som om hopp ännu funnes. Alla hennes försök att erhålla audiens hos hans helighet tillintetgjordes. Till och med Biancas beslutsamhet förmådde ej genomtränga den trefaldiga förskansning, som höga och låga funktionärer dragit omkring tronen för att hindra allt obehörigt intrång. Hon skref böneskrifter — förgäfves ! Bref och petitioner lemnades utan afseende. Hon banade sig väg till några af kardinalerna och andra inflytelserika personer, blef tillrättavisad af några, obemärkt af de flesta, beklägad af några få. Under tiden försvagades hennes helsa mer och mer. Att hon för tidigt gick ut efter sin sjukdom, hade medfört de svåraste följder, bland hvilka en var, att hon knapp: kunde gå. Det ena bekymret följde nu det andra i spåret. Dåliga nyheter kommo från pappersbruket; penningremisserna voro sällsynta och knappa, fattigdomen när