Aftonbladet – 4 juli 1861, sida 1

bestämdt anlag för målning än -hans Paolo visade, hade han aldrig: funnit hos någon och han beslöt följaktligen att vårda och nära denna snillets flamma. En sanning var det, att äfven mindre partiska iakttagare, än en far och mor vanligtvis äro, med förvåning måste se det tidiga, tankfvlla uttrycket, den allvarliga blicken hos den fyraåriga gossen, då han satt med en bok. med målningar framför sig och försökte att kopiera ett af dessa föremål för sin beundran. Vid denna ålder var det som Paolo hade sin första stora sorg, då man sade honom, att han aldrig mera skulle få återse sin lilla, blott en vecka gamla syster, hvilken redan hade vunnit hans unga hjerta, ty hon hade gått bort, för att blifva en engelihimmelen. Sällheten var, som man kan finna, icke alldeles oblandad vid pappersbruket och dess invånare hade äfven sina stunder af sorger oth pröfningar. Två år derefter kom en annan svår dag, då markisen träffad af ett utaf dessa blistlika slaganfall, som han så ofta hade önskat sin broder, bars till sin graf, Bianca bar sin sorg med styrka. Smärtan förlorar mycket af sin tyngd, då fan fler på dem som äro enade i kärde lägger sig med förkrossande makt I som är dömd att stanna. ensam, sörJande qvär. föröka Htbröt i Viterbo eit af dessa ande. så illa Ut Ts hvilkas periodiska förnyande, så lv uttänkta -och olyckliga de än må Vara, icke dess mindre vittna om ett lidande, nästan outhärdligt; i den statskropp från hvilken de utbryta. -Tyicke är det trohet att menniskor af kött-och blod, om de. äro någorlunda belåtna med sin ställning, skulle rusa ut på gatan och ropaförbannelse öfver I den bestående ordningen, för blottamöjetatt Hfå en muskötkula ilifvet eller ett sabelhugg,