Aftonbladet – 3 juli 1861, sida 3

de i hennes blotta närvaro, som med en anderbär kraft verkade på alla som -så20 henne och äfven hennes far, så halft. förslöadt hans begrepp än var, kände och underkastade sig dock denna ljufva trollmakt. Markisen hade blifvit en helt annan menniska. I sin dotters närvaro uppförde han sig så värdigt som den yppersta familjefar skulle förmått det; icke för hela verlden hade han inför Bianka velat yttra — vi vilja ej säga någon af sina gamla svordomar och förbannelser — men icke ens ett enda häftigt ord. Han måste först förvissa sig om att hon var borta i något ärende; han måste till och med gå ned till vägen och se hennes hvita klädning fladdra långt borta, innan han vå oade gifva Orazio en af sina gamla sluga vinkar som betydde — hvilken ypperlig och rar flicka, eller huru ?4 hvarefter han med en suck tillade: stor skada att ni är en bättre karl ! Hvad i all verlden menar ni?4 frågade unge Mancini förvånad. de menar att om ni vore en lumpsamAre så skulle ni få henne. Förstår ni inte. Per ni; det vore just rätta sättet för attden somle skälmen in partibus skulle qväfvas at Det var en fix id6 hos den gamle narren att hans dotter skulle göra ett lågt gifte, para för att förarga brodren. l Dylika sma förtroliga yttränden: hade mer in engang egt. rum mellan markiser och Orazio, och Mer än en gång hade Oräzio sagt. åt: sig sjelf medren:suck : UtHyvilken skadå atthon är af adlig börd! Att vara af adlig börd var i Orazios ögon ef dödssynd, som ingenting kunde utplåna. Denna fördom, inhemtad i den tidigaste barndomen — en fördom, alltför djup att ej stiga till ett bestämdt hat — var vanlig