Aftonbladet – 3 juli 1861, sida 3

visste Gud allena. Unga flickor utan hemgift . äro vanligtvis föga begärliga. Och Orazios blod kokade, då han tänkte på att :så mycken dygd och skönhet sku!le råka i I någon . gammal förnäm om DA våld. ; Dessa och lika lydande betraktelser fingo j ökad vigt genom två : förhållanden; det första, utan tvifvel redan anadt af läsaren, var att Orazio redan hade fattat en djup kärlek till Bianca; det andrå, att han hade anledning förmoda — vi anföra saken i så blygsamma ordalag vi kunna — att den unga damen ej var alldeles likgiltig för honom. Och så hände det en morgon, då Bianca ej var hemma, att Orazio helt oförmodadt sade till markisen: vet ni väl, min granne, att nu är jag. inte längre en bättre karl? Inte det!4 utropade den öfverraskade markisen. Nej, återtog Orazio. Jag är på väg att blifva lumphandlare och jag hoppas att ni som sådan vill antaga mig till er måg. — CAF hela mitt hjertaX, sade markisen förnöjd ;-. det vill säga, Om min dotter samtycker. Naturligtvist, svarade Orazio, räknas ert: bifall för intet, så vida jag ej lyckas erhålla er dotters. cHur den gamla skälmen i violetta strumporna skall harmas och larma! utropade markisen och gnuggade med innerlig belåtenhet sina händer. umphendrare —just hvad. jag önskat — åh, förträffligt! Hur kunde ni få ett sådant infall? Jo, svarade Orazio, jag har beslutat, nu, ändtligen, att anlägga ett Pappersbruk här. Papper tillverkas af lumpor; jag måste derföre köpa lumpor — som ni ser måste jag derföre med eller mot min vilja blifva Iumphandlare. 5 Ganska bra, sade markisen: men säg