Aftonbladet – 3 juli 1861, sida 3

ädla sträfvanden och afsigter. Den generation, hvilken Orazio tillhörde, hade. sett många af Neapels och Piemonts adelförena sig med patrioternas leder år 1820 och 1821: den hade sett ättlingar. af Lombardiets ädlaste hus — för intet: annat fel än: att de älskat sitt fädernesland — lefvande begrafvav i detta helvete af mensklig uppfinningskonst, som kallas kd n reaktion ill fördel för de priviligerade klasserna hade redan egt rum i allmänna opinionen; men on sådan styrka har det första intrycket och en djupt rotad åsigt, att älven många, som vevittnade dessa förändringar till ett bättre skick, icke behagade se dem och. utan att illåta dem utöfva något inflytande på deas omdöme, -höllo de sig fast lika ihärdigt och hätskt vid sitt gamla hat som förut. )razio var en af deras antal och detta förslarar hvarföre han sade till sig sjelf med.en suck : Hvilken skada att hon är af adlig örd !4 Det var emellertid! ingen brist på försovande förhållanden i denna sak. Bianca nade hvarken den stolthet, inbilskhet. eller sfterlåtenhet mot sig sjelf — med ett ord, ngen af de synder som tillhöra den kast, nom hvilken det hade behagat försynen att åta henne födås,. Det namn hon bar var, till följd af hennes fars ( uppförande, ingen ira för henne. Alla hennes förnäma fränder och anhöriga hade i tysthet dragit sig från henne. Hennes utsigter voro de anspråkslösaste — man kan säga de bedröflioaste; det var endast afsalmosor som hon erhöll sitt lifsuppehällejv och drogosdessa almösor ifrån henneyslade hon ingenting annat: än nöd att vänta. I händelse af fa derns död var hennes endå höpp, att biskopen, hennes farbror, skulle bestämma en man åt henne. Och hurudan man, det