Aftonbladet – 3 juli 1861, sida 2

höljd i trasor brukade han paradera på Corso eller promenera på Pincio, arm i arm med beryktade skälmar eller de -skamlösaste qvinnor. Ja, hans ursinniga begär efter att göra sig föraktlig lät ej nöja se med såana dagliga föreställningar. Menniskorna blefvo vana vid dem och de upphörde att görå något intryck. Han måste, han ville sluta med en coup declat. Hvad menar ni att han gjorde? Han erbjöd sig att utan ersättning uppträda på Tordinona-teatern och gjorde det äfven verklien bland choreogralterne, i baletten. Skandalen var så oerhörd, som han någonsin -kunde hafva önskat sig; hela Rom trängdes der för att .se markis Rodipani debutera. En order af polisministern, begärd och lätt erhållen af biskop Rodipani, gjorde ett slut å det skymfliga skådespelet. Den nya detanten blef befalld att lemna Rom inom fyratioåtta timmar och att begifva sig till ascatelle. Löften, böner, förklaringar — allt var fåfängt, med eller mot sin vilja måste han resa. Menniskan må göra allt hvad hon vill för att förstöra gudomsdraget i sin själ — en eller annan skymt deraf skall dock alltid fortlefva inom henne. Så var äfven fallet med denna lefvande. massa af cynism och sjelfviskhet som kallades markis Rodipani. Afven han hade sitt kännetecken af vårt gudomliga ursprung; sin möjlighet till räddning, i den ömma, den starka kärlek han hyste för sin dotter. Bianca var den äldsta, och den enda qvarlefvande afhans tre barn. Några få månader före sin död och liksom hon hade anat sitt annalkande slut, Hade den älskande modern önskat att få skicka sin lilla dotter till klostret Santa Chiara, för att. der erhålla sin uppfostran. Der hade barnet vistats under sex år och ingen enda