Aftonbladet – 3 juli 1861, sida 1

broderliga omtanka, som han redan förut hade att tacka för så mycket. Ehuru han beklagade att ej till fullo kunna handla enligt hans broderliga önskningar, så var han dock glad att på något sätt kunna mildra smärtan af sitt afrlag. Genom en underbar likstämmighet hade äfven han tänkt på ett giftermål, såsom medel till sin räddning, och var nu på väg att en af dagarne inträda i det heliga äkta ståndet. SUtan tvifvelt, anmärkte domherrn hånande, vore den utvalda bruden värd det företräde som blifvit henne gifvet af en sådan erfaren man. Vågade han anhålla att få veta namnet på den lyckliga sköna, som han snart skulle få kalla för sin svägerska? Svaret blef att hans högvördighet, om han behagade, skulle få visshet derom, ifall han följande söndåg ville bevista gudstjensten i kyrkan Santa Sabina, der lysningen skulle atkunnas. Lysningen blef afkunnad och namnet på den tillkommande markisinnan — dotter till en liten handlande — förkunnades från predikstolen till stor förnöjelse för Roms alla pratsjuka tungor. Oägktadt domherrns motstånd egde giftermålet rum, och till trots för sqvallrets onda spådomar bevisade det sig i framtiden blifva ganska lyckligt. Markisen hade förskaffat sig det, hvaraf han var i det största behof — ett stöd; den som jort uppror under en härd berres gissel får nu villigt leda sig af en klok och kärleksfull makas milda hand. År förgingo och vårt par lefde lyckliga och nöjda. Vi vilja ej dermed säga, att mannen hade stadgat sig: han var en af dessa menhiskor, hvars öde är att Hela Nifvet vara i ett! slags omyndighetstillstånd: men hans hustru hade förstånd för två, och så snart hen snafvede. hvilket hörde till re