Aftonbladet – 3 juli 1861, sida 1

tid användes till följd häraf med efterforskpingar ji Bejded, med afsigt att aftvinga jorden hemligheten om den fördolda skatten. Den enda väg från Cascatalle till höjderna — det vanliga fältet för. Orazios undersökningar — sträckte sig förbi Rocca, en väldig massa tunga, klumpiga ruiner, som reste sig på ena sidan af vägen, omkring hundra steg från byn och fordom utgörande ett herresäte, tillhörigt familjen Rodipani. Af ädel börd, höga anspråk och ringa förmögenhet, hade ättlingarne af denna slägt sean urminnes tider uppehållit sig i Rom, der de erhållit det välförtjenta lofordet att med framgång vara de outtröttligaste lycksökare och parasiter. som någonsin fikat efter statens embeten. Trogna familjens traditionela åsigter, hade äfven. den siste markisen och hans yngre bror kastat sig i statens armar, den förre genom att ingå vid påfvens guardia nobile, den sednare såsom assistant-segreto till en af prelatsekreterarne vid den heliga romerska öfverdomstolen. Rörlighet, ihärdighet, smidighet, spårsamhet, smak för intriger och makt att förställa sig — ingen af dessa egenskaper, nödvändiga för att gå långt på den presterliga vägen, saknades hos assistant Rodipani, och följden blef, att han steg till värdighet och rikedomar, medan hans äldre bror, den enkla, oförsigtiga, varmhjertade gardisten, som alltjemt skulle hafva sitt lilla skämt, vore det ock på bekostnad af hans helighet sjelf, fick mera smaka på bestraffningar och arrester än befordran, och slutligen blef kasserad för subordinationsbrott. Ehuru markisen saknade omdöme, var bjertat på intet vis diligh och lik de flesta häftiga personer kunde han, då första hettan var. förbi, lyssna till en föreställning, om den gafs. med välvilja och godhet. Men