Aftonbladet – 3 juli 1861, sida 1

känsla vid makt såsom ett föga tillförlitligt) medel att befrämja konsten eller din egen: ryktbarhet. : Paolo svarade intet; han ordnade sin palett och började flitigt arbeta. Mortimer följde med tyst uppmärksamhet sin väns: pensel. ANDRA KAPITLET. Par Nobile Fratrum. Paolo var son tillk-Orazio Mancini, en egendomsherre i landsorten. Vägen mellan Viterbo och Monteliascone går genom en ödslig, vulkanisk trakt, ofta genomskuren af. dalöppningar och trånga pass. I ett at dessa pass, om möjliat mera ödsligt än de andra, ligger fördold en liten ful och eländig by som kallas Cascatelle till följd af en mängd små vattenfall i närheten. På detta ensliga ställe, Mancinis födelseort, hade Paolos far ärft ett stort och tungt boningshus och de-jemte en landsträcka, mer än tillräcklig att rikligen förse en familj med lifsförnödenheter, om blött dess afkastning stått i något rimligt förhållarde till dess egovidd. Men jordmänen var vulkanisk och fientlig emot all odling; följden blef den, att Orazios vidsträckta gods gaf honom just inkomst nog för att han med noggrann hushållning skulle kunna lefva deraf. Orazio. Mancini, en man af enkla och måttliga lefnadsvanor, hade derjemte ett Nifligt och verksamt sinne. Under den tid då fan studerade medicin i Rom, hade han mycket sysselsatt sig med geologi och mineralogi, och af den bergiga traktens kring Cascatelle utseende och beskaffenhet tyckte han sig hafva ell anledning att förmoda tillvaron af stenkolelager. En god delaf hans