Aftonbladet – 2 juli 1861, sida 4

N3SON3 i Hernösand förkar hafva utkommit och sö jes i rikets boklåd S:t Pauli Bref till Philipperna i er bliska andaktsstunder till uppbyggelse å husliga kretsar och för Guds ords vänner förklaradt af Robert Florey, pastor i Auerswalde. Öfversättning af Olof Nordin, läroverksadjunkt i Hernösand. 1:50. En granskare (i Reuters Repertorium för år 4858, sid 178, 179) vturar om detta arbete: Utläg: sen är gjord på ett värdigt och populärt språk, amt hvilar på grundliga sxegetiska studier. Luthers öfver: rundtextens dju e mening fram ärande tankar för bet ydelsen af de allvarligt troende sinne, hans kärleksfulla anda, hans öppna blick för det närvarande lifvets skador, hans varma deltagande för församlingen , hans innerliga åstundan attmeddela henne Guds nåd i Christo och den öfverallt framlysande förtrogheten mellan förf. och hans församling — allt detta ssar vackert till detta bref, som han i förordet kallar Pauli hjerta, och skall utan tvifvel öfverallt göra ahörare och läsare villigaatt anamma den salighet, som här så allvarligt predikas för dem. BESSER, W. F., S:t Johannis Evangeliam i Bibliska andaktsstunder förklaradt för församlingen. Öfvers. af 5. Brandell, kyrkoherde i Wibyggerå, Hernösands slift. 1—4 h:t. 2: 40. BESSER, W.F., S:t Luc Evangelium i d:o. Öfvers. af S. Brandell. 3 rdr. BESSER, W.F., S:t Petri Bref i d:o. Öfvers. af C. A. Cornelius, theol. lekt. 2 rdr. BESSER, W. F., Apostlagerningarne i d:o; är lagd under pressen och utkommer till hösten. SUNDBERG, E. O., kyrkoherde i Botheå, Hernösands stift. Prediknivgar på årets Sönoch iHelgedagar. 8 rdr. I förordet till dessa -Predikningar läses: Hvad som gör dessa predikningar så värdefulla, är icke så mycket t den grundligt klassiska bildning, hvilken i så högt mått prydde Författaren och här öfverallt framlyser, icke så mycket den äkta vältalighet, som satte hönom i stånd att gifva sina tankar en efter deras innehåll värdig och tillika flärdfri drägt, icke så mycket det i allmänhet träffande valet af ämne och dess textenliga disposition, kortligen icke så mycket formella egenskaper, hvilka äfven inför homiletikens forum skola finna erkännande, utan fastmer och egentligen att Jesus Christus här så lefvande j och kraftigt predikas såsom syndares Frälsare. Man märker, alt Författaren funnit i Christo sivu lif och sit rättfärdighet. Han tror, derföre talar han; han predikar, icke för att vinna flyktig menniskogunst, icke för att behaga sig sjelf, utan för att föra den dyrt köpta Bjorden till den rätta herden; han är pastor och såsom pastor-talar han i dessa predikningar till sin församling. Och om det, såsom Chemnitz säger, äf en rätt brudgummens vän, som ullbjuder de elända syndarena den andeliga trolofningen med Christo, och genom upptäckandet af deras synder och framställningen af hans försoning söker vinna dem åt Honom, på det att den utkorade bruden sålunda förmedelst! ordets och sacramenternas embete måtte varda förd till brudgummen, så må väl ock Författaren till denna predikosamling kallas en sådan brudgummens vän. Ty om Christo vittnar han, och intet annat vill han veta än Chri-stum och Honom korsfästan; till Christi fötter lägger han alla sina rika gåfvor, sin lärdom, sin visdom och sin rättfärdighet. Hvad han sjelf genom nåden funnit såsom sin högsta skatt, det framhåller han åter och åter för sina åhörare. Och man kan derföre säga, att det höga föremål, i hvars betraktande han är försänkt, kastar sin glans på hans ord, så att dessa den salige mannens predikningar på visst sätt äro en återspegling af.de sköna orden: Vi sågo Hans herrlighet, såsom enda Sonens herrlighet af Badren, full med nåd och sanning. Såsom allt menskligt har sina ofullkomligheter och svagheter, så mnaturli; gtvis äfven detta arbete; men då den rena läran på ett så troget, kraftigt, okonstladt och för menigheten fattligt sätt predikas, som här är fallet, öfverser man gerna med svagheterna. Väl veta vi, att mången i denna lösa, lättfärdiga och upprörda tid torde önska sig en lättare, en beqvämare salighetsordning, än den här förkunnade; att mången torde anse Författaren alltför lagisk, sträng och allvarlig, men den dyre mannen hvarken ville eller kunde för Herrans skull något af sanningens kraft eftergifva till förmån för kötslig ro och köuslig frihet. Ingen -synnerlig ynnest törde han eller finna inför det slags åhörare, som 0 dra att varda roade, när de komma till kyrkan, röade af pikanta anmärkningar, psychologiska finheter och uddiga sanningar eller åtminstone rörda af rörande mälningar, så att do kunna gå ur kyrkan med rörelse öfver sin egen fromhet. Utgifvaren är viss öfvertygad, alt många at dessa predikningar skulle hafva undergått betydande förändringar om Författaren ämnat dem en större offentlighet än tillfällets, då de blefvo hållna; men han är ock lika visst öfvertygad, att grundtonen uti dem förblifvit densamma, dä. v. s. att Jesus Christus , då såsom nu blifvit i dem förkunnad till visdom, rättfärdighet, helgelse ochfförlossning, att de ala varit ett genljud af den uppmaningen: Görer bättring och tror evangelium! ER Från Föreningens Boktryckeri i Norrköning ohar utkommit och säljes i de flesta