Aftonbladet – 2 juli 1861, sida 3

ENGLAND. Till svar på en interpellation i underhuset har lord John Russell bekräftat, att hr de Lesseps erhållit paschans af Egypten tillåtelse att tvinga infödingarna att arbeta å Suezkanalen, men han förklarade dock tillika, att England fäst Portens uppmärksamhet på att ett sådant system af tvångsarbete vore stridande mot de förpligtelser ) Turkiet iklädt sig. TYSKLAND. Preussens budget upptager 135,341,701 th. inkomster och 139,327,37x th. utgifter. Vid ett i Oldenburg hållet och talrikt besökt möte af nationalföreningsledamöter från I Oldenburg, Hannover och Bremen fattades åtskilliga resolutioner om bildandet af en tysk flotta, och att börja med en nordsjöflotta. Den tredje resolutionen innehöll: För närvarande erfordras framför allt en snar öfverenskommelse mellan alla eller särskilta nordsjöstater med Preussen i spetsen, så att det må kunna byggas så många ångkanonbåtar som erfordras för att verksamt möta den blokad våra hamnar äro utsatta för i händelse af ett krig mot Danmark.? Regeringarne dela icke nationalföreningens åsigter i detta hänseende mera ån i andra fall. Preussens ombud vid förbundsdagen har i ett anförande klagat häröfver. Preussen har gjort allt hvad det kunnat för att få Tysklands kuster i Nordsjön satta i försvarstillstånd, sade han, och det har framlagt ett utförligt förslag till befästningar, men på ett helt år har förbundsdaI gen icke gjort någonting vid saken. Under tiden har Prbusten företagit dyrbara och om-1 fångsrika arbeten, och det är färdigt att,afstå åt förbundet hela den tekniska materi elen, om blott behandlingen af de ingifna förslagen blir påskyndad. Konungens af Preussen adjutant general Manteuffel har blifvit af krigsrätten dömd till 3 månaders fängelse för sin duell med stadsrådet Twesten. Det tros att konungen skall benåda honom. ÖSTERRIKE. Regeringen har sammäåndragit omkrmg 50,000 man trupper omkring Pesth. Ordförandena i ungerska landtdagens begge afdelningar, grefve Apponyi och Ghiczu, ha rest till Wien för att till kejsaren öfverlemnå adressen, ITALIEN. Då konung Victor Emanuel den 21 Juni mottog den deputation, som till honom öfverlemnade romerska adressen, yttrade han till. de tre deputerade, furst Silvestrelli, hertig Sforza och grefve Lorenzini, uti bjertliga ordalag, att han hoppades att den uti adressen uttalade önskan ofördröjligen skulle gå i fullbordan, ty ett förenadt Italien utan Rom till hufvudstad vore en motsägelse. Uti Europa, fortsatte konungen, råder dock ännu mycken fördom rörande denna fråga, och endast nämnde omständighet fördröjer lösningen, tilldess man vunnit en moralisk seger öfver den allmänna meningen. Men detta oaktadt har saken redan framskridit rätt långt och man kan räkna på en nära förestående lösning. Hvad Venedigs införlifvande angår, så är denna fråga svårare, ty det gäller dervid en verklig strid, vid hvilken den förenade nationens fulla kraftutveckling skall blifva nödvändig. Emellertid hyser jag det största förtroende till italienarne, ett förtroende, som ännu aldrig blifvit sviket;, ty nationen har uträttat mera än man billigtvis hade kunnat vänta af henne; jag har personligen derpå erhållit de mest lysande beris.4 Konungen tillade vidare med rörd stämma: Nationen har slädse visat förtroende till sin konung, . och efter nederlaget vid Novara, då Österrike. visade sig hotande och Europa snarare var fiendtligt än gynnsamt stämdt mot Italien, hade hon städse med hänförelse understödt den politik, som åsyftade motstånd mot utländskt inflytande och bevarandet af Piemonts värdighet; hon har städse genom sin hållning bevisat att hon är bereda att följa sin konung till och medi den yttersta fara. Derefter öfvergick Vietor Emanuel till det ställe i adressen, hvarest Cavour framställes såsom Italiens egentlige återupprättare, samt yttrade derom: Visserligen gör ingen mera rättvisa åt min ministers förtjenster än jag, och ingen kan uppriktigare beklaga förlusten af denne statsman; men jag är skyldig sanningen, historien och mitt eget medvetande att framställa sakförhållandena i.deras sanna dager och erinra om att jag, långt förr än grefve Cavour blef min minister, motstått reaktioneus alla frestelser och lockelser, att jag brutit mina familjeband och min dynasus förbindelser, samt ait jag inför krönta hufvuden försvarat Italiens rätt, samma rätt, som Cavour först några år sednare har förfäktat inför den i Paris församlade diplomatien. Turins valmän hade vid en sammankomst den 21 Juni uti Casino beslutat, att i Cavours ställe utse Ricasoli till deputerad. Kossuth och Tirr hade den 19 Juni haft ett långvarigt samtal med inrikesministern. Den italienska pressen har om franska regeringens åtgärd att erkänna Italien yttrat sig med en hjertlighet, hvarpå man ej haft något exempel allt sedan Villafrancafredens afslutande. Il Fischiettot meddelar ett träsnitt, föreställande La France och I Italia, den förra med utmärkt förbindligt väsende, den sednare med sorgbundet ansigte. Derunder läses följande mskrift: Jag önskade gerna veta, käraste väninna, hvarföre du ej erkänt mig, då glädje och förtroende uppfyllde mitt hjerta, och hvarföre du nu erkänner mig, då sorgen öfver en stor förlust nedtynger mig. — Emedan man i olyckan lär känna sina vänner, Uti Neapel hade den militäriska ynglingaöreningen den 19 Juni firat en sorgefest fver Cavour. Den store statsmannens staty f:-E DIEN SR Pr KT POS INET VERS I RASEN 3 1 Sr är a SIR aa 2 er Jo TEE Uj FR Br RR TR AA RA ET TR ER SO SIRKORaA 209 MM SV rg rr fox