offring af våra rättigheter och af våra in. tressen (Bravo). Friheten, framåtskridandet, humaniteten skall hädanefter blifva det enda för de civiliserade folken gemensamma mål. Italiens och Frankrike skola tillsammans arbeta för vinnandet af detta höga resultat. Sådan är den nya grundvalen för fransmännens kejsares politik, denna politik, som, imledd genom kriget i Italien, skall komma att utgöra hans skönaste äretitel, och som skall skänka verlden det hvaraf den är mest i behof: en på rättvisa grundad fred (Bravo). Glädjom oss öfver denna nya framgång; men förgätom icke hvad som ännu är ofullbordadt af det stora verket. För denna framgång ha vi isynnerhet att tacka vår klokhet, vår ståndaktighet, vår endrägt, vår ädla täflan, våra högsinta bemödanden och våra uppoffringar. Vi behöfva ännu dessa dygder, hvilkas verkningar ieke kunna ersättas genom någon fremmande välvilja, något främmande stöd. Dessa dygder äro den egentliga grunden till det förflutnas framgångar, den säkraste underpant för en lyckosam framtid (Lifliga och uthållande bifallsrop). Talaren yttrade derpå i anledning af en interpellation rörande romerska frågan, att regeringen i detta afseende kunde törsäkra om; att den ingalunda hade för afsigt att låta denna fråga slumra. Den vore alltför vigtig att ej utgöra ett föremål för regeringens oaflåtliga bemödanden. Kammaren lärer emellertid finna — tillade baron Ricasoli — att detta är en gan-ska allvarsam fråga, hvars svårigheter icke kunna lösas annat än på underhandlingarnes väg. Våra underhandlingar med kejsar Napoleon fortfara. Jag hoppas, att de inom en tid, som i detta ögonblick icke kan bestämmas, skola leda till den för nationen mest önskvärda utgång. Undertiden kan jag försäkra, att med det italienska konunoarikets erkännande icke är förenadt något vilkor, det minsta sårande för våra nationella rättigheter.