Aftonbladet – 2 juli 1861, sida 2

gång. Jag har det här, sade han och slog sig ännu en gång för pannan, men är icke i stånd att utföra det. Du misstar digt, sade den högväxte främlingen, som nu hade satt på sig glasögonen och med uppmärksamhet betraktade duken på -staffletten; Sdin grupp i förgrunden är utförd i rask, stil; låt mig säga dig att den är ganska god. ; Jag väntade just att du skulle säga någonting dylikt. Du finner att jag är ned: stämd och vill derför trösta mig. Men i ditt innersta hjerta finner du att hvad jag har utfört är ingenting mer och ingenting mindre än misslyckadt. Så sannt mitt namn är Mortimer, finner jag allsieke någonting sådant. Di jag säger att den är ganska god, så menar jag äfven hvad jag säger.4 T det fallet4, afbröt honom Paolo sar: kastiskt, fär du vida nindre konstnär än hvad jag trodde dig vara. tMå vara då, sade den andre, hvilken tillkännagifvit sig heta Mortimer, -med:ett lugnt leende; men tillåt mig nu att tala till slut hvad jag önskade säga; och det var, att jag fullkomligt väl fattar att du hvarken är eller kan blifva fullt nöjd med hvad du sjelf målar. Medelmåttan är ofta detta — det tillhör. det sanna Teniets företräden att aldrig vara det. Vore jag verkligen ett geni, sade Paolo, så är detta ett företräde, från hvilket jag. utan saknad skulle afstå. Kalla det snarare: en olycka än ett företräde. ; ; Kalla det hvad du vill, var Mortimers svar; du kan emellertid ej mera förneka! det än hvarje annan del af hvad som utgör din tillvaro. Det må nu vara företräde: eller olyeka, så-har det. dock sin höga afsigt. Förqväf i verkligheten denna drifkraft till ett obestridligt framåtskridande, denna oup hörliga sträfvan efter något bättre än hvad som redan är uppnådt — vore det äfven aldrig så godt — denna ständiga maning till nya bemödanden och ansträngnin