Aftonbladet – 2 juli 1861, sida 2

sidor af munnen. Hans drägt var enkel och flärdfri och med större afseende fästadt på personligt välbefinnande och trefnad än på modets fordringar, som man kunde se af de djupa vecken på hans mörka underkläder Och det vida, halft rock-, halft kapplika klädesplagg han deröfver bar. Kring halsen Hade han ett stycke svart siden, som skulle. föreställa hålsduk, men så smalt at! det knappt syntes under den nedvikna kragen af en utsökt fin och hvit skjorta. Det var icke lätt att gissningsvis afgöra hvilket land han tillhörde. Att döma efter smaken i hans klädsel, hans blekhet och hans skägg (hvilket vi nödgas medgifva ej var särdeles rikt) skulle man kunnat tro hönom. vara född på kontinenten. I hans gestalt, hållning och hela hans sätt att föra sig låg emellertid. en individualitet, en cgendomlig prägel af kraft, sui generis, sOm sällan faller på deras lott, hvilka tillhöra fasta landets folkslag. Den sannolikaste förmodan tycktes vara, att Stora Britannien var hans fäderfesland, ehuruväl han hade lefvat länge utomlands. Hans sätt att räcka fram sin. hand och den hjertlighet, hvarmed hin helsade på den unge målaren, voro otvifvelaktigt engelska. Hade engelsmännen icke uppfunnit någonting annat, så skulle deras metod att skaka hand ensamt göra dem till en stor nation. sGod morgon, Paolo; trägen vid arbetet, eller huru? ... Rätt, min gosse. Jag kunde förmoda det, då jag ej såg till dig i går afion. Nåväl, låt oss se... Minsann, tre nya figurer nästan färdiga! Och, gästen började leta i sin västficka efter sina glasögon för att med deras tillhjelp taga arbetet i ytterligare skärskådande. Det förljenar ej att betraktast, sade Paolo nedslagen. I går afton hade jag det här, ochthan slog sig för pannan med den knutna handen; Sjag lade mig ned på min bädd, i den öfvertygelse att jag i dag skulle göra underverk: Gick tidigt upp har arbetat träget, men utan någon fram