Aftonbladet – 1 juli 1861, sida 2

till vår förmån, så att det tar med besked, och vid hofvet har redan mången kommit längre genom kammarjungfruns beskydd än genom furstinnans. Jag skall berätta er något. För omkring tio år sedan fanns det en. ung målare i Köln, som hade läst och studerat mycket och nu ville resa till Paris för att förtjena sig bra med penningar. I fyra veckors tid sprang han omkring hos alla höga herrar ch de och sammantiggde sig en hel läderpåse full af rekommendationsbref. Dem visar han nu föralla menniskor och säger: 4Se bara! Den, som vill komma fram här i verlden, måste ha höga rekommendationer.? Då han nu en dag går förbi Martinskyrkan, så ropade formannen Miller från sitt lilla hus till honom: Hör, herr målare, ni lär skola resa till Paris?4 — Ja visst, skall jag uträtta något åt honom?4 — Nej, men ni kommer att behöfva rekommendationer; jag skall gifva er ett bref med er. Titta in här imorgon, så skall jag hafva det färdigt.4 — Målaren lofvade det och :skrattade. En fraktforman skulle just hafva de rätta relationernai Paris! — Tre veckor derefter förde honom en händelse åter förbi Martinskyrkan; formannen stod vid sin port och spände för en häst. — CHerr målare! Ni har ju icke hemtat ert rekommendationsbref. Vänta ett ögonblick, jag skall straxt vara härmed det! — Och antingen målaren ville eller icke, så måste han taga brefvet, som han stoppade obesedt i fickan. 4I Paris gick allt förträffligt att börja med. För sin läderpåse full med bref fick han af den förnäma pariserverlden höra flera artigheter på en vecka än hans landsmän i Köln sagt honom på fem år; men arbete ville ingen menniska skaffa honom. Då en månad var förfluten hade han gjort slut på alla sina penningar och skulle just söka igenom sin kappsäck för att se om ej tilläfventyrs några skillingar kunnat råka in bland kläderna, då. han fick längst ner i botten se formannen Millers bref titta fram emellan ett