STADSMUSIKANTEN. BERÄTTELSE AF W. H. RIEHL. ) Öfversättning. Då han för dessa dagar måste låta sina biträden ensamma sköta hans tjenst och blåsa de sedvanliga koralerna morgon, middag och qväll, så gällde det att först få tillstånd dertill af borgmlistaren. Denne gaf ett afslående svar. Förut skulle: Kullman vid ett sådant Besked förödmjukad dragit sig tillbaka i sin Yrå och ej vågat något ytterligare steg. Men nu deremot gick han modigt till borgmästären och förelade honom saken i så bevekande ord, att han slutligen fick vända om hemåt med permissionen i fickan... Sedan den verkliga nöden kommit honom in på lifvet, sedan han en gång varit nära att få gå hungrig till sängs med sin hustru, hade an blifvit en man; och när brödet då blet honom beskärdt såsom genom ett under, tog han med barnet frivilligt en dubbel omsorg på sig, likasom ville han nu blifva en man, som kunde vara så god som två. Brödet tog icke mera slut i hans hem, men knappt förblef det dock under år och dag. Tre egna barn kommo så småningom efter hittebarnet, så att den lilla tornkammaren blef öfverfull. Faderns hjerta tillhörde de egna barnen; konstnärens deremot fostersonen. Johan Fredrik var ännu ej 14 år gammal och kunde ännu ej handtera en stor fiol, då Hemik redan sade: Bakom stadsmuren har jag på gatan hittat den store musikern (tonkonstnärn) som jag alltjemnt förgäfves sökt i mig sjelf. å förflöto aderton år, fulla af bekymmer och möda, Men det ringare folket förstod UU för tiden ännu förträffligt den konsten ät vara fattiga och ändå lyckliga. Henrik AA Ae ÅA. B. n:r 146 och 147, EN