Aftonbladet – 28 juni 1861, sida 2

den saken, så att ej staden genast skulle få ettsqvallerämne deraf. Mannen hade emellertid också en oväntad tur vid marknaden, der, dansades trots fransmännen och med fransmännen. Svåra dagar blefdet visserligen för Henrik, han måste ofta gå flera timmars väg till dansplatsen, och blåsa natt efter natt ända in på morgnarne; men så hade han också penningar med sig hem, så att han föjdade sig åt dessa nätters mödor liksom skolbarnen åt en fridag. Så gick det att börja med ganska drägligt. Men fru Kristina ville också skaffa sig en sparpenning för vintern att betrygga varaktigheten af denna trefnad. Tornkammarens möblering, som stadsmusikanten ärft efter sina föräldrar, var gedigen, riklig, ja för tarfligt borgarfolk till och med präklg Der nu den raska husmodern Såg någon utväg att göra en god affär me något af de sköna borden, skåpen och stolarne, så sålde hon dem straxt och köpte rätt och slätt billigt husgeråd, sådant bönderna bruka, i stället. Den osäkra ställningen under kriget ursäktade dessa mått och steg; i alla händelser höjdes priset deraf, och sålunda kom det snart derhän, att stadsmusikantens finanser förbältrades, men i den förut så prydliga tornkammaren såg det desto sämre ut. De trebenta ekstolarna voro så grofbyflade, som sjelfva Westerwalderbönderna, af hvilka Kristina köpt dem. Bordet stod af lutter sympati likaledes blott på tre fötter, den fjerde var RR genom en underlagd tegelsten; erinrande om Philemon och Baucis hushåll. Men skåpen voro slutligen så gamla och maskstungna, att stadsmusikanten plägade påstå, att de ledde sina anor från auktionen på Adams och Evas qvarlåtenskap. Men de unga makarne voro lyckliga, när