Aftonbladet – 26 juni 1861, sida 3

Polarhafvet. (Ur Michelets Le Mer.) Mest lockande för menniskan är det onyttiga och omöjliga. Bland alla företag till sjös har hon nedlagt största ihärdigheten på upptäckten af en passage norr om Amerika, föratt kunna gå rakt från Europa till Asien. Det simplaste förstånd borde på förhand kommit till den slutsatsen, att om denna passsage fanns, skulle det på en så kall latitud i en så af ismassor öfverhöljd zon, ha till ingenting gagnat; ingen skulle vilja färdas den vägen. Det är att märka, att denna region icke är lika jemn som den siberiska kusten, der man åker på släde. Det är ett 1000 lieues långt berg med djupa inskärningar; haf, som för en kort tid tina upp, för att återtillfrysa, isehvalf, som hvarje år förändras, öppna sig och tillsluta sig efter er. Denna passage har för ej längesedan blifvit upptäckt af en man, som, efter att ha begifvit sig för långt inåt, utan att kunna återvända, trängde fram och kom igenom (1853). Man vet nu hurudan den är. Inbillningskraften är nu mättad, och ingen har vidare någon åtrå dit. Då jag sade: det onyttiga, afsåg jag det ändamål man föresatt sig att uppnå, en handelsväg. — Men vid utförandet af denna dårskap har man funnit många, ingalunda dåraktiga, för vetenskapen, för geoorafien, meteorologien samt studiet af jordmagnetismen mycket nyttiga saker.