Aftonbladet – 22 juni 1861, sida 2

Hermoder kl. 5 1. m. till Södertelje och Tullgarn, samt John Swartz kl. 9 f. m. till Södertelje, till hvilken sistnämnde plats äfven extratåg å jernvägen afgå båda dagarna kl. 8,30 f. m. samt återvända kl. 8,30 på aftonen. — Mälarens vattenhöjd var i dag på förmiddagen vid härvarande slusströskel 15 fot 5,5; tum och har sedan förliden lördag sjunkit 3 tum. Saltsjöns vattenhöjd var vid samma tid och ställe 13 fot 1,5 tum. — Köpare af obligationer å det inhemska statslånet hafva, såsom det synts at låneöfvertagarnes annonser i tidningarne, hitIs endast erhållit interimsqvittenser å sina inbetalda penningar, enär obligationerna ej varit färdiga. Nu hafva dessa emellertid tkommit från Tyskland, der de blifvit förrdigade. De lyda, såsom man vet, dels å 2000, dels å 400 och dels å 100 rdr rmt valör. Obligationerna, tryckta å papper al stort postpappersformat, omgifvas å framsidan af en konstgraverad bård i rödt tryck, i hvilken öfverst synes vapenskölden tre kronor. Å midten synes i stora siffror, likaledes i rödt, valören tryckt öfver den egentliga texten, som är i svart. Öfverst är anbragt en vignett, å hvilken synes Svea i sittande ställning med ett hvilande tejon vid sina fötter och omgifven af handelsoch åkerbruksemblemer. I bakgrunden synes, å ena sidan ett jernvägståg, på den andra en ångbåt. I afseende å texten, som upptager valör och räntefot jemte hufvudbestämmelserna rörande ordningen för obligationernas och kuponernas inlösen, förtjenar särskilt anmärkas, att der upptages, jemte det belopp, å hvilket obligationen lyder såväl i rdr rmt och i silfver specie, äfven i likhet med riksbankens sedlar, uppgift på den qvantitet mynt silfver, som denna summa motsvarar. I nedre kanten finnes till lättnad i ränteberäkningen vid obligationernas öfverlåtande från en hand till en annan, utsatt hvad räntan, då 4V, Ag pr år, gör såväl för en månad som för en dag. Obligationerna bära datum den 30 Mars 1861 och äro undertecknade af fyra bland hrr riksgäldsfullmäktige och kontrasignerade af två riksgäldskontorets fullmäktige. En af fullmäktiges och en af tjenstemännens namnteckningar äro handskrifna, de öfriga äro tryckta facsimiler. A obligationernas andra blad är tryckt ett utdrag af kongl. kungörelsen den 26 Dec1860, sanktionerande det inhemska statslånet. Med hvarje obligation följer halfårsräntekuponer för 10 år (efter dessas förlopp erhållas nya), å hvilka finnes anmärkt, att de inlösas ?i riksgäldskontoret eller i landtränterierna.? KONGL. TEATERN. Hr Beck uppträdde i går afton såsom Wilhelm Tell i Rossinis opera af samma namn och skänkte genom sitt artistiska utförande äfven af denna roll åskådarne en verklig konstnjutning. Man iakttog i går likasom vid föregående tillfällen att ju högre den dramatiska situationen spännes och ju större krafter den tager i anspråk, desto mera sann och utmärkt blifver hr Becks framställning deraf, hvarpå såsom exempel må nämnas ibland andra den scen då Tell. modig och behjertad, är den ende som vågar besluta sig till att bispringa den flyktande och förföljde herden Leuthold, sammansvärjningsscenen vid Ritli, äfvensom den scen, der han skjuter äpplet från sonens hufvud. Ensamt hans utrop till den grymme fogden: Es lebt ein Gott, Gessler! framsagdt med uttrycket af den mest fasta förtröstan och tillförsigt, är af en djup och sann effekt. Denna förmåga att hålla situationen uppe vid dess rätta höjd är så mycket mera anmärkningsvärd då den, såsom hos hr Beck, aldrig åtföljes af något afsteg in på de i sådana scener alltid nära tillhands liggande öfverdrifternas område, och likaså är förhållandet med hans sång, ty i de olikartade partier, hvari hr Beck här uppträdt, har man aldrig hört någon missljudande forcering af rösten äfven i scener af högsta pathos. Måhända har hr Beck i intet annat parti haft ett så gynsamt tillfälle att utveckla de omfattande resurserna af sin förträffliga röst och det verkligen beundransvärda välde han förvärfvat deröfver, som i jägarens i andra akten af Nattlägret i Granada4, hvarest äfven den dramatiska situationen erhåller den poetiska lyftning, som den fordrar, då den enslige vandraren befinner sig om natten i det gamla, halft förfallna mori. ka slottet, än klagande öfver sin obesvarade kärlek, än drömmande sig tillbaka till Abencerragernas lysande tider. Gårdagens representation gafs för fullt hus och bevistades af D. M. konungen och drottningen. — Talrika framropningar och applåder egnades hr Beck, som i afton uppträder för sista gången.