Aftonbladet – 21 juni 1861, sida 3

kats få igen dörren och regla densamma. Då Björkman med våld insparkat dörren, hade hustru Andersson öppnat fönstret och tagit reträtten ut på taket. Björkman var, då han skulle afföras, så vild att icke mindre än 6 karlar måste anlitas för hans forslande till häktet. Dit ankommen fortfor han att bete sig så vildsint att handbojor måste påsättas honom. I morgon kommer polisförhör att hållas med Björkman. — Fattigvårdsstyrelsen inom Adolf Fredriks församling hade genom kyrkoherden Ekdahl hos öfverståthällareembetet anmält, att i huset n:r 23 vid Norra Tullportsgatan boende ogifta qvinsersonen Johanna Augusta Andersson förde ett astbart och liderligt lefverne och icke allenast misshandlade, utan äfven i högsta grad vanvårdade sitt minderåriga barn. Sedan vittnen blifvit hörda och intyg erhållits om att Andersson till den grad misshandl:t barnet, att det har ena armen afbruten, förordnade öfverståthållareembetet i förgår att barnet skulle å barnhuset intagas och Andersson, såsom varande arbetsför, intagas å allmänna arbetsinrättningen. — Tidt och ofta förekommer i poliskammaren att tjenare klaga öfver att de blifvit i tjensten illa behandlade samt att, då de begärt få i godo flytta; sådan orlofssedel lemnats dem, att de å densamma icke kunnat anskaffa sig annan tjenst. Pigan Ulrika Jonsson hade nyligen uppgjort en dylik öfverenskommelse med sin matmoder, krögerskan Lundgren, som idkar rörelse uti huset n:r 78 vid Götgatan. Då pigan inkommit till matmodren för att få betyget hade hon i stället fått stryk. Vidiförgår hållet polisförhör förekom mot hustru Lundgren så mycken bevisning att hon ålades med ed fria sig från angifvelsen. med hvilken edgång henne lemnades anstånd till den 10 nästk. Juti, men skulle hon vid förelagdtvite dessförinnan besöka sin själasörjare för att, så ofta han funne nödigt, erhålla föreställnin; om edens vigt och värde och vådan af mened. — Den nya kongl. förordningen angående mord, dråp och annan misshandel tillämpas nu som oftast å slagskämpar och öfversittare. Spanmålsbäraren Edberg hade inne å en krog tilldelat en kamrat, Håkanson, ett slag under liakan. Ehuru förlikning anmäldes vara gjord, dömdes Edberg att böta 10 rdr rmt eller undergå motsvarande fängelse. I gär voro jernarbetarne C. U. Andersson och E. T. Källgren, anstälda vid Liljeholmens smedsverkstad, tilltalade att natten mellan den 9 och 10 denneshafva å Hornstullsgatan öfverfallit och slagit några jernvägsarbetare som tillfälligtvis mött dem. Källgren dömdes att böta rdr och Andersson 30 rdr rmt eller i brist af böter undergå motsvarande fängelse. — Vid rådhusrättens afdelning för tullmål förekommo i förgår flera instämda mål angående af tulltjenstemännen verkställda beslager å från utrikes orter anlända fartyg. Bland andra blef eldaren Holmberg, som med ångfartyget Svea, den 7 dennes kommande från Liibeck, sökt insmugla varor till ett uppskattadt värde af 283 rdr 30 öre, fäld att böta hälften deraf, hvarjeriite godset förklarades förbrutet. Stewarten Heinrick Abel å samma ångbåt dömdes för första resan oloflig varuinförsel till 84 rdr rmt böter. Kocken E. Bokstaf å ångfartyget Nordstjernan, tilltalad att i lönnrum, uthuggna i ångfartygets spant, ha sökt insmugla gods till värde af 98 rår 94 öre, dömdes att böta halfva beloppet. Godset förklarades förbrutet, och hänvisades målsegandena att mot kapten Sylvander, som för nämnde ångbåt, göra sin talan gällande, angående de å fartyget befintliga uppgifna lönnrummen. Matrosen C. F. Warnberg, som å ångfartyget Gustaf II Adolf sökt insmuggla 7!,, ankare romm, värderade till 122 rdr, miste ej allenast rommen, utan dömdes att böta halfva värdet deraf o. s. v. I brist af böter skulle de tilltalade undergå motsvarande fängelse med lämpligt arbete. — Inför rådhusrättens femte afdelning förekom i går ett mål, hvilket bland åhörarne väckte mycken munterhet. Brädgårdsarbetaren Anderssons hustru, boende uti huset n:r 16 Tjärhofstvärgränd å Södermalm, hade utverkat sig stämning och kallelse å i samma hus som hon boende spanmålsbärarehustrun Winqvist, med yrkande om laga ansvar å hustru Winqvist för det hon bland husfolket och grannarne utspridt det rykte, att hustru Andersson icke allenast varit intagen å spinnhuset, utan äfven före äktenskapot haft 3 barn. Målet påropades och parterna omma personligen tillstädes. Madam Andersson var ytterst elegant: hon bar under sjaletten en större blomsterguirland, böjd öfver pannan. Madam Winqvist varderemot anspråkslöst klädd. En skarp blick slungades af madam Andersson å hennes motpart då de framträdde,inför dombordet. Ordföranden (sedan han upplästfFstämningen): Nå, madam Winqvist, har ni fällt så fula yttranden? Winqvist: Ja det är möjligt — men det var ett förfluget ord. Andersson (häftigt): Menniska, kom ihåg att jag har vittnen att tillgå — tänk hvad jag lidit för saken. Ordf. (till Andersson): Yrkar ni ovilkorligt att lomstolen skall afgifva utslag, eller kunnenjl icke förlikas? Andersson: Nådig lagman — jag är 36 år gammal, har varit gift med min gubbe uti 6 år, och aog är det bra hårdt att få sådana svåra beskyllningar. Jag skall gerna lägga ned målet m jag af domstolen får en liten lapp på att Winqvistan erkänt, att det är osanning att jag naft tre oäkta barn. Tänk hvad min gubbe har armat om saken; jag måste la svart på hvitt på saken. Ordf.: Några andra intyg änEprotokoll och utslag kan domstolen icke utfärda, utan säg ifrån om I viljen förlikas eller icke? 2 Andersson: Jag får nämna för lagman, att malam Winqvist är en bra menniska i sitt hus; nen hon har ett stort fel, ja ett mycket stort fel: non kan icke hålla slabbran på sig. Ordf.: Jag vill ha ett bestämdt svar om ni vill fortsätta målet eller icke? (De mest skarpa blickar vexlas mellan parterna.) Andersson (efter någon stunds fundering): Ja får jag lappen, som gubben min vill ha, och lerjemte 6 rdr i rättegångskostnad, så får det väl vara — men se, skriftligt skall jag ha åt zrannarne och gubben min. . Ordf.: Nå, Winqvist, vill mi nu inför domstolen iterkalla edra ord och bedja madam Andersson om förlåtelse, så att hon får protokoll deröfver? Winqvist: Ja gudbevars, och de af henne forIrade sex riksdalerna skall minigubbegnog beala. i KA RR Rr Nu följde en dråplig scen. Winqvist begaffsi från svarande sidan öfver till kärande sidan oc ramröckte handen till försoning åt sin motpart. Med triumferande blick mottog madam Andersson afbönen och yttrade endast: Var försigtisare en annan gång, madam Winqvist, ty nu har ni sluppit för godt pris. Domstolen lät bero vid förlikningenToch målet afskrefs. LANDSORTS-NYHETER