Aftonbladet – 21 juni 1861, sida 2

— Följande yttrande af Wadstena Läns Tidning i representationsfrågan göra vi 0ss ett nöje att återgifva: Det skulle vara besynnerligt om icke något hvar i landet, som känner olägenheterna ar förvända lagar, tryckande beskattning, ett förargelseväckande statsförmynderskap och allt öfrigt otyg i materielt och sedligt hänseende, hvaröfver vi skäligen beklaga 0ss, skulle finna att tiden är inne för att få bort ståndsintressenas inflytande på lagstiftningen och i stället sätta folkets allmänna upplysta mening uttalad genom samfälta, allmänna val. I detta afseende äro några få enkla atser så klara och för alla begripliga, att man faller i förvåning vid den företeelsen att icke alla menniskor erkänna. och tillämpa dem. Vi vilja anföra några af dem. Folkets och alla medborgares lycka och välmåga bero på goda lagar. För att få goda lagar bör man välja goda och visa lagstiftare. Men meningarne äro delade om hvilka com äro goda och visa män. Då blir frågan: huru skall man afgöra detta med säkerhet? Med fullkomlig säkerhet blir det för menniskor likvisst omöjligt. Större säkerhet ligger det likväl deruti, att många säga: ?Den mannen känna vi såsom vis och pålitlig?, än om nägra få säga: ?Denne känna: vi sålunda?. Många mäns vitsord är tillförlitligare än en endas eller ett färre antals. Derföre bör valet afgöras efter mängd och icke efter andra grunder. Ty det vet man, att icke är någon vis derföre att hans fader varit en utmärkt man. Valrätt till lagstiftare kan och bör derföre ej grundas på börd. Att någon fått ett embete, eller lärt sig ett yrke, eller eger ett hus eller ett stycke jord, det gör honom icke mera intresserad för goda lagar och visa lagstiftare än blott om han är en menniska och medborgare, ty alla medborgare hafva lika stort intresse uti att lagarna äro goda. Derföre bör icke heller lagstiftarekallet bero på embete, på yrke eller på egendom, utan endast på edborgatevärde. Men här i landet stiftas lagarne, bestämmas skatterna och utöfvas kontrollen öfver regeringens handhafvande af alla medborgares angelägenheter utaf sådane, som till grund för denna höga och maktpåliggande rättighet endast åberopa börd och embete eller val på grund af embete, yrke: eller egendom. Det är orätt, enligt föregående satser. Må vi då afskaffa det orätta och göra. det rätta. Må vi såsom menniskor: och medborgare uttala oss om hvilka män vi tro vara de bästa och visaste att för oss stifta goda lagar, och må vi låta de flestas vitsord gälla framför det ringare antalets. Då hafva vi största säkerheten att de mest förtjenta och mest lämpliga blifva utsedda. I detta aitseende hår arbetaren lika helig rätt, i hans och hans barns tillstånd lika ingripande intresse som någonsin ädlingen, embetsmannen, yrkespatronen eller jordegaren. Det helas väl är hvars och ens väl. Må vi derföre till en början åtnöja oss med de samfälta valen, utsträckta så allmänt som vederbörande möiligen kunna förmås att medgifva. Att hylla denna: regel är för hvarje sann frihelsvän det klokaste. I denna syftning hafva också borgareoch bondestånden uppställt sina adresser. till konungen, att han må låta utarbeta ett förslag till ny sammansättning af vår lagstiftande församling. Hvarje god medborgare bör derföre understödja dessa adresser och genom sitt namns undertecknande visa att han instämmer i dem. n