Aftonbladet – 20 juni 1861, sida 2

sonrocken, hvit mössa och köksgaffeln i hand, stundom var glad att få springa undan, medan han ideligen skrek att någon barmhertig själ måtte se efter hans hvitingar, så att de ej brändes upp af madams onda ögon. (Han kallade alltid Malmelinskan endast madame). Herre4, ropade då denna bistra dam i blossande vrede, knoppa sej ur köket han med sitt förkläde, sin frukost och sina impertinenta fasoner! Kommer han hit för att näskasta mina hederliga och anständiga ögon en gång till, så får han ensdm laga både frukosten, middagen och qvällgröten på köpet. Jag går min väg, det svär jag på och almelinskan med — har han förstått det, herr köksmästare från röda hafvet... det är väl der han kokat sin första hummer, elter han är så röd i fysionomien. -. Menniska, tag mej i famn — jag älskar er, madame, för er sublima vrede... den utör en rekreation af prima sort. Och nu om ryttmästaren hastigt tillbaka till spisen och bjöd i förtjusningen gumman att snusa ur sin egen gulddosa med Napoleons porrätt på locket. Derpå fick han återiaga sin vrå och sina kokbestyr och hade icke ulldeles så sällan den glädjen att höra Malmelitskan med en sötsur min erkänna att vissa af hans ider ändå icke vore så dumma att-hon icke sett och hört dummare. Men det var ej att tänka på att ryttmästarens Jifliga fantasi för någon lång tid skulle stanna ensamt vid köket. Så snart det hunnit till den tidpunkten att mudame börjat. skäligen finna sig i kamratskep upphörde denna förströelses förnämsta I hag. och bäst det var öfverraskades hon en väcker dåg af tillåtelsen att taga lifvet af honom genom någon af hennes infernaliska sajtkrämer, som bestämdt kokades i oförent kärl. : ? Efter denna brytning — den var failstöndig — slog sig ryttmästaren något litet på bodrörelsen, i hopp att der finna vissa välgörande skakningar för sina nerver. Men