Aftonbladet – 20 juni 1861, sida 2

boden blef fortare öfvergifven än köket, enär de skakningar, har erfor genom gräl med bokhållare och bodbetjenter, hvilka alldeles icke ville rätta sig efter hans projekterade metoder att behandla folket, så anSER honom att han ansåg dem öfvergå et nödvändiga qvantum : rekreation, som han behöfde. v Dernäst -kom kontoret. Men kontoristen var en kärf allvarsam man, som icke ville begripa att man kunde föra böcker på mer än ett sätt. i Under alla dessa olika stadier hade den nyckfulle mannen äfven skänkt skolrummet med informator och diskiplar sin uppmärksamhet, men härifrån vände ben snart ,besegrad om. Och sedan han slutligen försökt öfvertyga min far att denne icke alls förstod handhafva sin: landekonomi,; utan borde följa de bruk, som han (ryttmästaren) lärt känna på sina resor, blefvo en gång båda herrarne i den rad oklara med hvarandra att det midtpå gården uppstod: ett stort alarm, som säkerligen fått ett allvarsamt slut, om icke min mor från fönstren sett och hört och funnit sin närvaro nödvändig. ; ; Greta, ropåde min far, så fort han fick se sin trogna följeslagerska, sade jag dig icke från början att det skulle barka åt fanders... Sätt dårar p dårhuset, men släpp dem icke lösa — och jag säger dig, min vän, att jag icke längre orkar dra den här bördan... det var ordet!X Herre, herre, jag svär vid min ära, jag svär vid paradiset och alla erkeenglar, Jag svär vid hanmel och jord, luft och vatten, ja, jag svär vid satan sjelf, att ni är den störste dåren, som låter inköra höet just under. ; Herr ryttmästare, stånna, jag ber! yttrade min mor med den bjudande värdighet, hon hade i sin makt. Fröken Karolina Lanmerstjerna står dessutom just uppe i sängkammarfönstret — skall -.hon och helastaden säga att jag haft orätt i att öfvertala