Aftonbladet – 17 juni 1861, sida 3

att lägga min sak i vida bättre händer än mina egna. Tjenare, tjenare — jag trodde att viredan hade gjort upp det der! Och du mor, har väl också för herr ryttmästaren nämt att vi behöfva rummen sjelfva? Ryttmästare Hoving såg nu i den grad tragisk-komisk ut, att hans tilltänkta värdinna kände nog misskund för att ej sända honom ut i staden på en ny vandring. Med en blick och ett leende, som ännu, då hon räknat 43 år, utöfvade sitt gamla välde, vände hon sig till den inträdande maken och sade med en: ton just innefattande en lagom ledsnad: Så obehagligt detta var — jag hade: gifvit ryttmästaren ett halft löfte, men då du bestämdt afslagit, vet jag icke annat råd än att återtaga mill löfte, ehuru jag eljest med nöje: skulle ha emottagit en främling, som verkligen tycks mig vara i behof af ett hem... .. och som betalar hvad som helst! inföll ryttmästaren i form af parentes: SAJ aj, min skatt, det är visst vanligt att du styr inom ditt gebit, men, ser du, vårt hem är ulltför tarfligt för: den herro. Helt och hållet misstag, herr Smith! Just här skulte det passa mig förträffligt att vistas, men tyvärr är det icke i. småstäderna som i den öfriga verlden att fruarnas ord ha ölfvervigten vid frågor, som naturligen lyda under deras domslut. Ack, den :provinsen — i allt ligger den efter sin tid. Hvad efierliggningen i den omständigheten beträftar, min herr ryttmästare, så twor ig icke på något företräde å ena orten mer än å den andra. Sådant beror afförhållandena. Hvarje ärad och förnuftig hustru — hon. må vistas hvar som. helst — har sitt erd med i många ting, om hon icke lefver bland björnar, och vill Margreta ha besvä