Aftonbladet – 17 juni 1861, sida 2

Min mor, som på många herrans år icke träffats i boden — der bokhållare och bodbetjenter nu regerade — och gemenligen hade representationsskapet på sin del, satt just: i förmaket inbegripen i ett förtroligt samtal med tvänne besökande fruntimmer, mor och dotter. Men. då hon varseblef främlingen, som följde en af bodbetjenterna så nära på hälarne att denne knappthunnit förkunna den besökandes önskan, innan han redan var i ne, steg hon upp med den ledighet, som en lång vana vid stor gästfrihet medförde, och ureäktande sig hos sina vänner, bad hon dem vara hjertligt välkomna på eftermiddagen. i De bäda damerna togo hastigt afsked, men för att komma till dörren skulle de passera förbi ryttmästaren, hvilken der fattat posto lika stel som en vaktgörande soldat. Han tycktes icke alls tänka på att flytta sig, tills den äldre damen med en behagfull rörelse af handen lät honom förstå sin önskon. Den yngre ville se upp på den besytnerlige mannen, men straffades för sin nyfikenhet genom en stark rodnad, som hon ej kunde befrlla öfver, då hon såg sig vara föremål. för en obeslöjad uppmärksamhet. Andiligen var dörren tillsluten, men ännu stod ryttmästaren qvar i ett visst eftersinnande. dZÄr det med mig ni vill tala, min herre? frågåde min mor, något förundrad öfver den tystnad, främlingen iakttog: Ett sioguljert blekt ansigte. det första... någonting sublimt.. Rafaels: madonna skulle icke ha behöft blygas för de der dragen, notabene vid en annan ålder än man vanligen får se henne. Det andra ansigtet har