Aftonbladet – 17 juni 1861, sida 2

Jag är icke en man, som springer fram och åter lik en springpojke på ett varf. Nå, efter ni har så fördömdt brådtom, så låt oss med detsamma göra slut med det här. Jag svarar afejordt nej till hvad ni nar att meddela — nu är det klart, hoppas u jag ÄRPROREE KE LER Åh nej, nej, vi få icke så förhasta 088... Jag är ryttmästare Hoving och :.. Det fäcnar mig — gudfördöme, har icke åter en säck sprungit — rider då fan alla säckarna ! .. och hoppas kunna göra anspråk på någon uppmärksamhet. Nu tog köpmannen pipan ur munnen, reste sig upp och besåg den främmande från topp till tå. Min herreX, sade han med koncentreradt missnöje, jag sade nyss att ni kunde vara hvem ni ville, blott ni icke störde en annan i sina göromål. Nu säger jag: sök uppmärksamhet för er person, hvar ni behagar, men var så artig och lemna nu bryggan — ni står ju rakt i vägen för folket, så mycket ser ni sjelf. Men det är fråga om rum, om den der solen med fönster åt både norr och söder! skrek ryttmästaren blodröd, i det han nödgades retirera några steg. Rum ... aha, då är allt uppgjordt — i mitt hus finnas inga rum att rd Aj aj, hvilken horribel malheur!4 utropade plötsligt ryttmästaren. -Man hade ju sagt mig att jag skulle vända mig tillt.. frun, Töll han på att tillägga, men han teg tvärt, bugade sig och försvann så hastigt som om han blifvit bortblåst. Nu tog han vägen uppåt gränden — tiden kunde aldrig vara gynsammare — vek af från torget till höger och steg uppför det hvitmålade husets bortersta trappa in i äld