Aftonbladet – 15 juni 1861, sida 3

Svarte INC el StEPUT på ucn Dillvande DISKOPSutnämningen i Linköpings stift. Ehuru vi nogsamt inse att all diskussion öfver biskopsvalet numera icke utöfvar något inflytande på utnämnipgen, så torde det icke vara obefogadt att ännu få uttala ett sanningens ord. Alla rättänkande, som känna ställningen i Linköpings stif! skola helt säkert yttra sig på annat sätt, än hvad som skett i Aftonbladet n:r 107 detta år. Ehurr vi äro af helt motsatta åsigter till Svensk Kyrko: tidning, så måste vi gifva rättvisa åt den sanni förtjensten, och det är vår oförgripliga mening att der den verkligen finnes, kan den icke ar nat än verka välsignelserikt och välgörande. Hvad särskildt beträffar Svensk Kyrkotidnings af den liberala pressen öfverklagade högkyrklighet, uti hvilket ogillande äfven vi instämma. så torde den till en del vara frammanad af den Kern andlighet, af de många oredor och för villelser, som i närvande tid gifva sig tillkänna: men huru lätt framkallar icke den ena yttertig heten den andra! Man måste besinva att inge; infallibilitet finnes i någon mensklig åsigt. Vis serligen skulle vi gerna hafva önskat en helt an nan man än damprasten Bring uppförd på Lin köpings stifts biskopsförslag; men sedan vale gestaltat sig på det beklagliga sätt, som känd är, måste vi anse hans blifvande biskopsutnäm ning för en lycka. Hvar och en inser det otill. börliga att svärfar och måg skola sitta i samm: domkapitel och döma öfver stiftets angelägen heter. Här behöfves en man med oväld och förmåga, icke alltför mycket jemnlik eller under lägsen många bland ståndsbröderna; ty man kar lätteligen föreställa sig, huru eljest afunden ocl missnöjet, sidoinflytanden och konsideratione, skola utöfva sin skada och sitt förderf. Hulvudsaken är att vi erhålla en man, som eger de andans och naturens gåfvor, hvilka för det makt påliggande embetet äro erforderliga samt villi och frimodigt offrar dessa gåfvor i ljusets oc sanningens tjenst, han må nu tillhöra den konservativa eller liberala falangen, ega episkopal: eller presbyterianska teiidenser. Att i Linköings stift finnas många, såväl bland prester som ärarepersonal, hvilka äro både upplysta och frisinnade, lider intet tvifvel. Men Net är en märkvärdig företeelse, att det är särdeles dessa, som önska domprosten Brings biskopsutnämning; sålunda både de som hafva och icke hafva med sina voteringar bidragit till det upprättade biskopsförslaget, och detta af de skill som antydda äro. Då emellertid allmänna tänkesättet synes vara stämdt till domprosten Brings fördel. är det mindre välbetänkt att tidningspresser motarbetar denne utmärkte mat, af farhåga, att han, oaktadt sin personliga älskvärdhet och stora lärdom, skall med sin öfverlägsna talang blifva vådlig för äskade reformer, hvarmed man sålunda erkänner att han eger andra framstående och öfvervägande egenskaper än älskvärdhet och lärdom; ty de ganska önskvärda och behöfliga reformerna äro i alla fall icke för närvarande att vänta; många förberedelser och mycket arbete måste ske innan de äro möjliga att verkställa: och man lärer orimligtvis lcke kunna begära att under tiden böra kyrkans och läroverkets angelägenheter åsidosättas och tillspillogifvas i en så vigtig och betydande del af landet som Linköpings stift. Man skulle väl icke så ifrigt efterlängta hr Brings biskopsuthämning, om man Så befarade att få en nolla på Linköpings biskopsstol, hvilket icke är att önska. För öfrigt anse vi att det förutsätter alltför mycken inskränkthet, om man i våra tider intages af panisk förskräckelse för herraväldet af nylutherski hierarkiska systemer. BSåsömn ett uttryck af den allmänna opinionen är eni Linköpings Tidning införd artikel ett kraftigt bevis. Att det är i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet och förtjenar en större offentlighet, är mer än tillräckligt ådagalagdt. Till ett allvarligare behjertande anhålla vi att här måtte införas: Det sorgligt ryktbåra biskopsvalet den 24 April 1861. Bland hela den tänkande befolkningen, såväl prester som lekrhäh, förs vn stor bestörtning och modlöshet äfver den bedröfliga utgången al senast hållne biskopsval i Linköpings stift. När ersoner med de mest utmärkta förtjenster och hänförande embetsgåfvor förbises och vanliga medelmåttor framhållas, är sådant särdeles egnadt att ingifva hemska farhågor och bekymmer. Ofta hörer man mot kyrkans målsmän de bittraste beskyllningar framställas, och när dertill förekomma så rättmätiga anlediingar, som oncekligen här är förhållandet med afseende på det ifrågavarande biskopsvalet, så har man intet att sanningsenligt änföra till deras ursäkt och försvar, utan måste liksom förstummas af blygsel och smärta. Hur uppfatta dessa andans mäns heliga och ansvarsfulla förbindelser, edens vigt och betydelse? Man måste med bekymmer och oviljä vähda sik bort från dylika betrak: telser, under det man med häpnad och ärc deraf förbiaar de olyckligaste följder. Ett biskopsval, så lumpet och taktlöst som det senaste i Linköpings stift, har i kyrkans annaler på långliga tider icke haft sitt motstycke. Attutan urskiljning splittra rösterna på 38 olika individer, tillkännager en beklaglig brist på esprit de corps och sammanhållning, att af personliga konsideratioher förråda kyrkans lifsangelägenheter och votera på en mäti, söm ärf de mest talande skäl icke anser sig böra emottaga en så ansvarsfull plats som ett biskopsemhete, och som före valet gifvit detta sitt tänkesätt tillkänna, vittnar om ett oerhördt kallsinne för den kyrkas sak, som har it anspråk på deras hjertas tillbedjan och vördnad. Sedan man tillbakasatt sådane män som en Carlsson, en Wieselgren, Emanuelsson, Beckman m. fl., män med hänförande snille, vetenskaplig lärdom, kyrkligt sinne, praktisk duglighet och organiserande förmåga, så vänder man sig fill eh person, om hvilken intet annat kan sägas, än att han varit on lyckans gunstling, hvilken, efter att hafva en lärareplats vid elementarläroverket i Linköping, blifvit kallad att intaga den plats, som den oförgätliga Wallin för några tiotal af år sedan intehatde: Att Failletiitis sisom lärare vid elementarläroverket ådagalade hit och skicklig-. het; är kändt, men det är äfven kändt, att han icke hvarken i teologisk eller humanistisk bildning kunde mäta Sig med ferå af siha såmtida embetsbröder, med en Johanssoh, Eh Sohden och Petrelli, men som icke ansågos vid. valet böra ifrågakomma, då man hade den förmånen att ega mera framstående kandidater. Hvad som nu blifvit sagdt gäller lyckligtvis icke om den man som innehar andra förslagsrummet, det är den utmärkte teologen Bring 1 Lund. Ehuru han anses hysa. ganska konservativa principer, så besitter han dock ovanlig lärdom; utmärkta presterliga embetsgåfvor, öfverlägsiia chefsegenskaper och åtnjuter allmänt odelådt förtroende; — och att han således vore den,-som skulle under närvarande omständigheter beldäda en biskopsstol med heder, lider intet tvifvel. Om regeringen täcktes i nåder vid den blifvånde biskopsutnämningen ihågkomma denne utmärkte man, så hoppas vi alla att i betydlig mån skulle försonas hvad vid detolyckligt ryktbara biskopsvalet blifvit brutet. z Vi hoppas att redaktionen ej förvägrar att offentliggöra allt hvad här blifvit anfördt såsom en yttring af en betydande opinion i Östergötland. SENTENSER (Insändt.)