Aftonbladet – 14 juni 1861, sida 3

raste lidanden. Men Schweiz har vid alla möj liga tillfällen kunnat räkna på hjelp och under stöd från de många af dess söner, som äro bo satta i utlandet. Det är derföre som vi nu, öf vertygade om att vår uppmaning 4 kommer at förgäfves framställas, vända oss till de Schwei zare, som för närvarande äro bosatta i Sverge, med en inbjudning att i mån af deras tillgångar bidraga till ett välgörenhetsverk, som kom. mer att ännu närmare fästa dem vid det ge mensamma fäderneslandet. Vi taga oss dessutom friheten att vända oss till alla de personer af Schweizisk härkomst, hvilka härigenom vilja ådagalägga en välvillig hågkomst af sina fäders land; och vi hoppas, att äfven dessa, ehuru sedan en längre eller kortare tid medborare af ett annat land, icke lära ha helt och ållet förgätit det land, från hvilket de härstamma. Det behöfver ej tilläggas, att gåfvor från hvilket håll som helst äro välkomna, samt att välörenheten ej vet af gränser och nationaliteter. Evenska folket, hvars ädelmod så ofta gifvit sig tillkänna, skulle — vi äro förvissade derom — hafva skyndat att gå vår uppmaning till möte: men om vi ej nu vända oss till detsamma, så är det derföre att så många andra ha oändligt större anspråk på detta ädelmod än de brandskadade i en främmande och i norden nästan okänd stad. En subskriptionslista är öppnad i huset N:o 18 Fredsgatan hos hr bokhandlaren-Fritze, som benäget åtagit sig att emottaga bidragen, hvilka derpå genom hr doktor Mintons (Stora Wattugatan n:o 7, 2 tr. upp) benägna försorg komma att sändas till nödhjelpskomiten i staden Glarus. Rättegångsoch Polissaker. Det Centervallska målet. Svea hofrätts dom i detta mål har i dag fallit. Förre häradshöfdingen Centervall har dervid -blifvit dömd till 15 års allmänt arbete å fästning, ärans förlust samt att ersätta K. M:t och kronan den förlust som densamma genom Centervalls försnillningar tillskyndats. Vi blifva med det första i tillfälle att närmare redogöra för: hofrättens utslag. . — Två plåtslagaregesäller, hvilka för bleckslagaren Djursons räkning förrättat arbete hos grosshandlaren A. Berg vid Södra Badstugatan samt derunder tillgripit omkring 50 å 60 1 plåt, som de försålt till lumphandlerskan Johanna Johansson, dömdes i går att för första resan stöld böta det stulnas tredubbla värde eller i brist af böter undergå motsvarande fängelse vid vatten och bröd samt att derefter hållas, Låstbom till 8 och Björklund till 7 månaders straffarbete. Lumphandlerskan Johansson fälldes för han-: del med misstänkt person till 5 rdr böter, ett nytt exempel till talrika andra huru ringa ansvar som drabbar det tjufköperi, som, enligt hvad man erfar af domstolsförhandlingarne, tidt och ofta förekomma i åtskilliga lumpbodar härstädes. — I går e. m. har den olyckshändelsen inträffat att tapettryckaregesällen Jansson, under det han hukade sig ned från bryggan nedanför egendomen n:ris 10 och 12 vid Skinnarviken, förlorade balansen och hufvudstupa föll i sjön samt omkom. Liket blef efter en kortstund anträffadt. — Mamsell Laura Plank, 66 år gammal, boende uti huset n:r 53 vid Hornsgatan, fanns ji går på morgonen, då tjenstepigorna inträdde i rummet, hafva hängt sig uti kakelugnsspjellet. Vid i dag hållet polisförhör upplystes det, att mamsell Plank, alltsedan hennes broder förlidet år aflidit, varit grubblande och nedstämd till lynnet. Pigan Hellström, hvilken i 26 års tid varit i tjenst hos Plank, berättade: attunder det brodren lefde hade syskonen, som egde förenämnde hus och der drefvo en ljusfabrik, varit i goda ekononmtiska omständigheter. Sedan brodren aflidit hade såväl fabriken som huset måst säljas, men hade mll Plank dock fortfarande bott qvar i gården. I förgår qväll hade hon som vanligt gått och lagt sig, men på morgonen hade hon anträffats död. Samma omstän igheter vitsordades af pigan Lundmark, som i 11 år varit i Planks hus. Båda, tillfrågade om det varit ekonomiska omständigheter som föranledt det förtviflade beslutet, svarade: Åh ne inte var det så fattigt för henne, ty trädgården inbringade omkring 700 rdr pr år.4 Det förordnades att liket skulle få ärliga, men i tysthet begrafvas.