Aftonbladet – 14 juni 1861, sida 2

spring: fram och åter mellan stenarne och sjöbodarne, då höllo de sig framme och plåckade upp allt hvad som plåckaskunde från stickor, tågändar och bastmaststumpar: intill dyrbarare plåckgods, som kunde komma i vägen under lossningar och transporter.. Hvad beträffar fäderna till denunga. af-komman, skulle de ha gått hvart som helst: på patrons ord. Och hustrurna och flickorna: myste så vackert på mun, när de kommo i boden eller på kontoret för att få underrättelser från männer och fäder, som voro ute och reste med patrons skutor; oeh sedan de fått kaffe och socker i present under väntningstiden, kunde de niga sig ut tills de så när fallit baklänges utför trappan. På något annat ställe torde jag få tillfälle att tala om min fars kaptener? och deras fruar. e Sanningsenligt måste jag erkänna att min mor icke i lika grad var tillbedd af de underlydande.: Hvad kunde också de så noga. veta om allt det, som Hon verkaät och dag-ligen verkade i tysthet! Det låg ej i dagem på samma sätt, ty-hon vari vanor och styrandet inom hus en allvarsam fru, somalltid visste hvad hon ville: rättvisa utan SVvaghet. Också voro hennes: husmamseller och pigor de eftersöktaste, såväl förtjenster som för giftermål. Hon hartjenat hos fru Smitt så och så länge var en rekommendation att. komma fort med. Men det är tid att återvända till ryttmirstaren, som just nu nalkades den sida, der min far satt på en stenpall med pipan i mun och, såsom nämdt är, i ingenting mindre än godt lynne, ty under denna dag hade köpmannen haft många förargelser och för icke längesedan erfarit betydande förluster genom ett utländskt handelshus, som gått öfver: ända. Ar det herr Smith jag ser? Ryttmästaren satte på sig sin bästa min, men det var ändå alltid en grin-min, ; Forts. följer.)