VO VUVUTnR LUIVU MaE oå VT ALAA APU IÄIRUTIED 110 I Ul iga farhågor att Italien nu skall helt ochn hället falla i händerna på Frankrike, enär den aflidne var den ende som ansågs kunna hålla Napoleon i schack. ITALIEN. Konung Vietor Emanuel hade befallt att orefve Cavours lik skulle bisättas uti Superga, hvilken ära hittills uteslutande varit förbehållen suveräner och prinsar af det kungliga blodet... Begrafningen försiggick den 7 om aftonen med nästan kunglig ståt. Linietrupperna och nationalgardet bildade spalier på de gator, genom hvilka sorgetåget passerade. I processionen deltogo alla statens korporationer och högre embetsmän, samt arbetareföreningarne, italienska emigrationens medlemmar, och deputationerna från provinserna. Nästan hela Turins befolkning slöt sig till sorgetåget. Den dystra stillheten under processionens framtågande afbröts då och då af kanonskott. Alla stadens hus voro svartklädda. BSinnesstämningen var så mycket dystrare, som underrättelse ingått från Caprera, att Garibaldi mycket betänkligt insjuknat. Opinione? yrkade ifrigt att kabinettet ej skulle upplösas, utan blott kompletteras genom utnämnande af en ministerpresident och en marinminister. Ministerens hufvuduppgift vore, enligt COpiniones åsigt, att upprätthålla Cavours program. : Uti Turin, Genua och Palermo tillslötos alla bodar då det sorgliga budskapet blef bekant. Vid italienska senatens sammanträde yttrade sig presidenten med värma Om den stora förlust Italien lidit genom Cavours frånfälle. Isynnerhet framhöll han att historien knappast kunde framvisa ett exempel, att en statsman varit fulikomligt hemmastadd på ett så vidsträckt fält och öfverallt, genom sin skicklighet, talang och fasthet hade förstått att undanrödja så talrika och nästan Böfvervinneliga svårigheter som Cavour. . Justitieministern Cassinis tillade, att Cavours död var en verklig nationalolycka. Pareto erhöll derefter ordet, och yttrade, att ehuru han varit politisk motståndare till den bortgångne, kände han sig dock så genomträngd af det storverk som Cavour utfört för 1ltalien, att han föreslog sess onernas inställande under tre dagar. Italienska deputeradekammarens session den 6 dennes öppnades under intrycket af en allmän och djup sorg öfver den stora förlust söm drabbat landet. Presidenten yttrade dervid med rörd stämma: : Jag har en smärtsam pligt att uppfylla, då jag meddelar kammaren den sorgliga underrättelsen om grefve Cavours död Jag hyser öfvertygelsen, att jag uttrycker känslor, som hos oss alla äro djupt inpreglade, då jag förklarar, att denna framstående statsmans död är en stor olycka för fäderneslandet. Genom makten af sitt snille och sin viljekraft har han under de svåraste omständigheter gjort Italien stora tjenster samt stod i begrepp att sätta kronan på våra gemensamma förhoppningar och önskningar. Italien måste vara honom tacksamt för hvad han gjort; det måste vara bedröfvadt öfver att hafva förlorat honom. Jag gör mig till tolk af Italiens tänkesätt, i det jag föreslår att kamrarne, för att gifva uttryck af sin smärta, ej hålla några sessioner under tre dagar. Ja, mina herrar! vi äro djupt bedröfvade genom den olycka som drabbat oss och beröfvat oss en utmärkt statsmans medverkan och talang. Likväl få vi ej låta modet sjunka och icke afvika från den hittills beträdda banan. Han sjelf har uti sina sista på sjukbädden uttalade ord uttryckt sin orubbliga tro på Italiens framtid, och sagt att han vore förvissad att principen af Italiens frihet, dne och enhet skulle vinna en fullständig triumf. Vi skola likaledes fortfarande hysa samma tro. Eniga sinsemellan skola vi uppriktigt samla oss omkring vår tappre och lojale herrskares tron, och på detta sätt skola vi kunna uppnå det mål, från hvilket vi, tack vare vår uthållighet, icke mera äro långt aflägsnade. f : Rörande ministerpresidentens sista stunder berättar COpinione att han visade mycket lugn och sinnesfrid. Under feberfantasierna uttalade han ofta orden: Italien ... Rom... Venedig ... Napoleon! En gång ropade han: Jag vill icke belägrifigstillståndet; Italien måste pånyttfödas genom friheten; Italien kan ej gå under! Den sjuke hade redan skickat bud efter sin biktfader, medan läkarne ännu icke trodde på hans nära förestående död. I närvaro af sina anförvandter och förtroliga vänner mottog han religionens tröstemedel.Cavour skall hafva rådt konung Victor Emanuel att åt Ricasoli uppdraga det svåra värfvet att såsom ministerpresident leda Italiens politik. Konungen hade gjort flera besök hos Cavour och samtalat mycket med honom om Italiens politik. Kejsar Napoleon hade sex gånger genom telegrafen frågat huru ministerpresidenten befann sig. Tidningen Unitå Italiana? utkom den 29 Maj, årsdagen af omröstningen rörande Nizzas afträdande till Frankrike, med svarta kanter. Under rubriken: Nizza ceduta allo straniero meddelades följande appell till italienska folket: 4I dag är det ett år sedan 229 italienare biföllo att Nizza skulle afträdas till Frankrike. De kränkte den nationella enhetens grundsats, sönderstyckade Italien och gåfvo ett sorgligt exempel för andra styckningar af detta slag. Den 29 Maj förblitver en skickelsediger dag, en sorgedag för Italien, ända till dess fäderneslandets enhet skall blifva ett fullbordadt faktum. De italienare, hvilka önska påskynda förverkligandet af detta storverk, skola derföre underteckna en petition om nationalbeväpning i massa samt tillika inlägga proSeka RE FSS SAR ITNE RESA RETA LEAN 83 PN TP FR -ft NEN rt RN LR TT Af ös RS TE dan ban ofarR Ear