gubben Gothenius hvarenda 1:sta maj — man hade nyss inträdt i denna månad — rustade sig 1 ordning och i nya upputsade peruken och stora bröllopsdrägten, påsättande sin kavataste hållning och angenämaste min, for till staden och rakt förbi pastor Ekmans fönster, der gubben gjorde sin reverens på ett sätt, som väl i tio å tolf år utgjort pastor Ekmans och hans fruntimm ers högsta förtret — ty prosten hade ju ett sätt att helsa och småle, som var riktigt retande, om man än måste skratta åt hans ursäkt att ännu icke hafva hörsammat kallelsen till den sista. resan. Vi kunna ej här undgå att nämna det pastor Ekman fick samma ursäkt i hela tjugu åren och att han börjat betrakta Gothenius såsom odödlig, då ändtligen en vacker 1:sta maj randades, när ubben med häst och schäs; peruk och bröllopsdrägt icke syntes till: den nära 90årige herden måste då hålla sig hemma, och icke långt derefter föll stafven ur hans hand, vid samma tid som pastor Ekman slutat konceptet till parentationen öfver sin lärde och originelle företrädare, hvilken nu var iklädd de rätta bröllopsklädernatt... Men långt förut hade doktor Gothenius förste biograf nedlagt sin vandrihgsstaf, Hvad tärde väl på Lannerstjernas krafter? Var det någonting hemligt? Aldrig hörde hvarken hans hustru eller någon af hans otaliga vänner minsta ord eller andedrag derom, men efter hand bortsmälte det friska lifvet — och så hände sig att tidningen började sotdö, liksom han sjelf. . En dag, då pennan ej mer ville på och idgerna började mer än vanligt grumla sig, AN han med ett vackert leende till sin ustru: Mario, älskade vän, min Pegasus har