dragna halfårslönen, Kvartill fru den och den och den sett sig tvungen med afseende å allt det sönderslagna porslinet och den bortstulna teskeden. b a Gud bevare mig4, sade doktorinnan till sin intima vän apotekerskan, kan du då icke, kära Majken; ha-så mycket makt öfver din man att-han icke utlemnar sådana blad, der öppna chikaner regna ned öfver de förnämstes hufvuden!l! Min goda du, jag är icke känd för att utöfva mycken makt. Dessutom kan icke min man förhålla subskribenterna deras oförgripliga rätt. Men du, en så resolverad fru, borde deremot kunna hindra. din man från vatt berättar allt -befängdt för kapten Lannerstjerna. Och framför allt borde du hindra bonom att lemna in de der anonyma -recepterna och promemorierna, som icke kunna vara af någon annan. — Man känmer igen vår värde hr doktors elakhet — förlåt, goda du, att jag säger så om din man, men: jag bedyrar att jag gret en hel näsduk full, då jag läste om den impertinente nye rådgilvarnst dekokt mot extravaganta hysteriska anfall, tillegnad damerna. Om. man nu finge ett aldrig så naturligt anfall; kan man ändå icke låta det hafva sin gång, och jag tackar verkligen Gudatt, sedan: jag blifvit äldre, dessa plågor mindre ofta römsöke mig.ft 18 Ja, det är innerligt väl för dig!4 utlät sig med en klipsk min doktorinnan. Jag har nog hört omtaläs hur under 1788 års krig din man hade sådant schå vid disken ned utdelandet af nerydroppar att dåvarande: doktorn gaf honom recept på ett sådant slåg, som kunde förvaras i öppna ämbar och ösas i spilkum med: slef. en för ifrigt får du ursäkta att jag icke kan lägga mig i min mans dekokter; och att nu återsomma till vårt förra ämne, så vet väl hvar och n att pigslarf aldrig dig så länge verlden står, ochdet är derföre -en stor vist på moralite hos veckobladet att ta-de täcka slinkorna i försvar:?: (Forts) :