Aftonbladet – 12 juni 1861, sida 2

svartkantade Dlag HO8 ut 1 svaden att Mana vänner och bekanta till densista äretjensten::.i.; Men dit hade man ännu icke på långt när hunnit. Och det var en lustig liten tidning, denna stadens nya krönika, hvilken qväfde de förra. Den hade en sjelftagen rättighet att på ett bitande och gvickt sätt parödiera alla slags svagheter, egenheter och dumheter. I dag skrattade man åt sin granne obarmhertigt, ty huru allegorisk utstyrseln än var; kände man dock så väl igen sin grånne. I mörgon blef man nödsakad att skratta åt sig sjelf för att icke bli ännu värre beskrattad af den öfriga publiken — och så tröstade man sig med nästa lördag, då någon an! nans snålhet; småaktighet, grälaktighet, lågHet eher dumdryghet uppträdde i form-at pennritade karrikat yrer med upplysande text. I a var tidningens färg afejordt demokratisk ; och som all-konumgslighet under lång tid varit främmande för staden, som jemt fick sina motioner afslagna vid riksdagarne, så gjorde magnaterna sig icke samvete al att politisera med röda silkesnäsdukar i handen. Båtkarlarne på en uppoch nedvänd Köl politiserade med den röda pickelhättan på ena örat, under det pojkarna mellan stenar och krabbor politiserade i blodröda näsor — allt hvad lif och anda hade var liksom elektriseradt af det nya nöjet, och så söndertummade voro slutligen de utomordentliga bladen att de, ehuru skritna på Bomans bästa papper, ändå icke. kunde undgå att. blifva så komplett utslitna; att intet enda. exemplar numera finnes i behåll för någon amlöre! ij Men stadens -dameriävoro i ett slags Op:; position till sina män och desslikesz ti I den? slundom ganska förtretliga Cpressent, söm: höll ingenting -heligt, utan blottade allt, ända intill den oskyldiga örfiljssom borg mMästarinnan gifvit sih jungfru, och den in;