tande att alla paljetterna i fru Majken Falks koeffyr flögo utåt golfvet. — JO jo, derpå let jag. : Och dessa blad skola sedan flyga omkring... från Strömstad till Uddevalla, från Uddevalla till Göteborg... Man skall citera mina stumpar och för sin ort begära bidrag. Jag blir eftersökt, och du får nog se, belle amie, att inkomstkällan icke är att le åt. Det är då fullt allvar? Kors, har du icke sett huru jag fäktat med pennan de här sista dagarne! Jag har samlat i förråd. Redan har jag talt med. några af de förnämsta herrarne, major dÖrehimont, pastor Ekman, Norberg, Smithen, doktorn, som lofvat bidrag, och apotekarn,. som lofvat både bidrag och afsättning. Alla spå godt och uppmuntra mig att skicka ut subskriptionslistor. Summan, sköna dam, är att er riddare skall med pennan förvärfva er de små beqvämligheter, som svärdet fick afstå ifrån att gifva. Och under väntan härpå, min goda engel, kan du till firande af vår blifvande fortyn skicka ned till -Smithens och taga tre buleljer rhenskt och ett stop kläret — på kredit, förstås. Ack, min glade, dyre Magnus, du mins ju att jag redan tagit der så nyss!4 Skicka till: Bomans då — han blir också subskribent... Men nej, låt gå för Smithens kläret: det är bättre. Det rhenska ger jag dig tillåtelse att taga hvar du vill... Men blir det ej hos Smithens,; så kan du taga en kanna kläret. Och denna så högst egendomliga tidning, stadens veckoblad — jag erinrar mig ej att den hade någon annan titel — såg verkligen dagen. Och dess födelse helsades af ett sådant jubel inom det lilla samhället, hvilket hvarken förr eller sedan haft egna spalter för utbjudandet af sina tankar, att detta jubels styrka endast var att likna vid den klagan, som uppstod, då bladet en dag indrogs: det var den. dagen,.då bläcket för