Aftonbladet – 12 juni 1861, sida 2

n mans intelligens betyder lika mycket som lans mod. Han insåg äfven att segern allid måste blifva på dens sida, som eger de törsta tillgångar, och att det är arbetet som är tillgängnrhe. Men arbetet fordrar t. Ryssland frigjorde således trälarne att frigöra arbetet. -Det-gjorde sjelf; sina förhållanden; en. sådan social re.cltion som Preussen hade verkställt efter len blodiga lexan vid Jena. Säg mig nu — rot du ännu att, om Ryssland lyckats köra! från Krim de allierades här, det ännu på ånga tider skulle ha tänkt på att inom sig eformera den asiatiska eganderätten till menliskor och att genom ukaser närma sig Euopas civilisation? Nej! Du ser således hyad nederlag gagna till: mm Ryssland: förlorade en arm vid Sewatopol; så vann deti stället-början till friheten. Han väntade ett ögonblick på mitt svär, nen när jag förblef tyst sade lön: Sålunda mar Österrike vunnit slagit vid Solferino. — Och som pris för secren förlorade det Lombardiet. — Det var dubbel vinst skall du få se. Men låt mig emellertid afsluta min bevisning. Aren 1848 och 1849 var Österrike nära att få plikta för sin despotism; Italien hade för en kort tid gjort sig fri från dess armå. Ungern hade slagit österrikiska makten i ordnad batalj. Det var nästan ute med. Habsburgska huset; då kom Ryssland och räckte det handen för att draga det ur afgrunden. Österrike gick ifrån striden med seger, men som filosofen sade: man lärer någon gång af nederlagen, men aldrig at segrarne. Knappt hade Österrike segrat öfver Italien och Ungern, förrän det blef hufvudyrt af framgångens öfvermod och hämdlystnad. Det hade. ej längre mer än en enda tadke, en enda ärelystnad: att hämnas sitt nederlag och trampa den besegrade. Det sköt med kartesceher, det fusiljerade. det dref i landsflykt, det piskade, det bemölie hatet med skräck, och för att bestrida kostnaden för detta slags regering — för sabelväldet — pressade det sista styfvern ur den fattigaste undersåtes ficka. Riket hade ej någon yttränderätt, ingen industri, ingen: handel. Det hade ingen annan utsigt än bankruttens spöke och dess pendant: marskalk Radetzky, stående och vri dände sina gamla mustacher på Italiens kropp, der den låg bunden till händer och fötter och skälfvande på sin tortyrbäad. Men så fick kejsar Frans Josef en dag besök vid Solferino af franska armen. Han håce sjelf valt tid och ställe för mötet, men hans armg försvann vid, första dusten mot der: store. och hemlighetsfulle generalen. som kallas franska schocken. Blixtarne vid Solferino upplyste kejsar Frans Joset om att en militäretat ovilkorligen mäste duka under genöm et nederlag, emedan den-ej har nationen bakom sig färdig att börja striden ånyo, och han gick in på freden för att af Österrike göra en nation genom samma medel som Preusen hade användt, genom friheten. Ty han visste mycket väl att vid hvarje motgång för österrikiska armen i Lombardiet skulle sjungas tedeum i Ungern. Saker är den att utan friheten ät fäderneslandet bara stoft och aska. Om jag blott är slaf, men icke medborgare i en stat, hvad gör det mig då hvad nanin min herrskare bär eller hvad språk han talar, jag är i allt fall en slaf, som saken icke angår. — Du ser således — jag upprepar det ännu en gång — att Österrike hår vunnit slaget vid Solferino: om det förlorat Lombardiet, så har det i stället vunnit en del frihet. Och friheten är väl mera värd än en provins. Men tror du väl att, om ÖOsterrike hade lyckats drifva tillbaka den franska armån, kejsar Frans Josef någonsin skulle ha 2ifvit sina folk Oktoberpatentet, som är så liberalt, så retande, att jag — så fransman jag är! — kastar begärliga blickar efter det. Hvad säger du nu om min paradox: jag önskar veta det. — Jag funderar, svarade jag för attslippa gifva något bestämdare svar. — Således har jag förmått dig att gå in på minvåsigt. —Hurvw då? — Emedan du ej kan hitta på någon vederläggning.. . Och det är äfven en örubblig sanning hvad jag-sagt: nederlag kunna också vara nyttiga! Kom väl ihåg det! GENERERA Konungen återkom till hufvudstaden i går afton kl. nära 9 med ångfartyget Stockholm? och emottogs vid: Riddarholmshamae af hertigen af Dalarhe, öfverstäthålla-! ren m. fl. H. M. begaf sig genast till slotet, ter H. M. höll konselj. och upplöste! den tillförordnade regeringen? j — Kyrkoherden i Lofö A. I:son Mellander är utnämnd till kontraktsprost i Svart-! i a