Aftonbladet – 8 juni 1861, sida 2

all färg... Ers maj:t, den ridderligaste man i verlden, tala så om en värnlös qvinna! Nå, hvad är det då ni har köpt? Det är bifallet till en, laglig skilsmässa makarne emellan. Parole dhonneur, konungen värdigades på ett eget sätt småle, var icke det en samvetsgrann dam! Funnes det flera som fordrade. så expressibla pris för sin gunst, skulle icke höfkrönikan blifva synnerligen rik ... Nå, hvad ärnar ni göra med denna lilla pretentiösa fru, ifall hon verkligen blir skild och ni betalt ut allt hvad ni eger att förfoga öfver, och troligen ändå mer? Jo, ers maj:t, svarade Lannerstjerna med hjeltemod, Sjag ärnar taga henne till min hustru. Detta var hvad jag anade. Och då mannen är fal för Mag till och med i en angelägenhet, der den sämste skulle känna sig vanärad öfver att nämna penningen, så skall jag betala honom ett ännu högre pris för samma vara och skänka honom den tillbaka som en oförytterlig present. Vid detta mördande hot undergick Lannerstjerna en törtyr, Som var nära att sönderslita hans hjertas alla fibrer. 40, ers maj:t, värdigas var nådig som Gud i sin misskund är nådig mot de arma dödliga ! Jag har redan genom detta samtal, kapten, visat er långt större misskund än ert vanvett förtjenar, och långt mer än jag trott mig kunna komma att visa någon, som sä litet förstår att uppskatta en sällsynt nåd. Men nu talar herrskaren, och så här lyder hans ultimatum: Samma dag ni vågar taga denna qvinna till hustru, lägger ni in om afsked och visar er aldrig mera der mina ögon kunna nå er! Den som föredrager min onåd framför hvad som helst, han må hafva den.