ch vi ha anledning att tro att de råa misst iandlingar, som förr voro så vanliga, på de llraflesta ställen lemnat rum för ett vänligt ch humant bemötande, sådant detsanstår vildade män och krigare i rikets tjenst att akttaga mot landets barn. Att den gamla ndan ändock på ett och annat ställe fortefver, erfar man stundom, och sednast har söteborgs. Handelstidning för den 4:e den1es omförmält en yttring deraf, som måste räcka det starkaste ogillande i-landet, på amma gång. den ej lärer kunna undgå att re demaf befälet, som gjort sig skyldiga lertill, förtjent näpst. Handelstidningens:beättelse med dertill fogade anmärkningar, i vilka vi helt och hållet instämma, är af öljande lydelse: Redan i förra veckan ingingo klagomål till relaktionen från flera håll öfver den behandling, som. härvarande beväringsynglingar rönt af en ych annan utaf befälet, hvaribland särskildt en underlöjtnant vid namn Kistner blifvit utpekad för sitt okynniga uppförande mot nämnde yngingar. Då vi hade anledning atttro, detundervättelsen härom, lemnad på enskild väg till det högre befälet, skulle medföra bättre verkan än om saken meddelades åt offentligheten, inskränkte vi oss till att genom en insändare erinra hurusom armeåns tjenstgöringsreglemente förbjuder befallande att förolämpa en underlydande med missfirmande utlåtelser eller bemöta honom med skymfande hårdhet; än mera förbjudes allt extrajudicielt straffande med käpp eller sidogevär. Beklagligen synes dock denna erinran hafva haft snarare motsatt verkan, i det personer ännu i dag på RN haft det obehaget bevittna hurusom nämnde stadgar blifvit på det oförsyntaste sätt öfverträdda. Här har man fått höra instruktörer, underofficerare och konstaplar, utan att låta sig besvära af de ej aflägsna åhörarne idkeligen förolämpa beväringsynglingarne med oqvädinsord, som ansetts uteslutande tillhöra hamnbuseriet, tilldess man nu funnit att de äro lika öfvade inom Göta artilleriets kaserner. Och ej nog med dessa skymford, en af samma instruktörer roade sig med att, allt i vittnens närvaro, nypa och rycka en beväringsyngling i örat, sedan denne förgäfves sprungit några steg undan för detta attentat. Detta allt skedde inom en ganska kort tid och tycktes höra alldeles till ordningen. . är så i dag inträffat, kan man ej finna det osannolikt hvad personer erbjudit sig åt redaktionen att bevisa, det i förra veckan en af underbefälet tilldelat en beväringsyngling med blanka sabeln ett hugg på foten af den våldsamhet att ynglingens stöfvel blef genomskuren samt att en annan gynnare afslagit sin sabelklinga på en beväringsynglings rygg. Med anledning af allt detta torde någon juridiskt bildad man komma att erbjuda kostnadsfritt biträde åt de beväringsynglingar, som öfver dylikt våld vilja anföra klagomål. Att ett sådant groft och olagligt förfarande skall göra beväringsexercisen förhatlig för folket, ligger i öppen dag. Man skall ock, när.beväringsfrågan åter kommer vid riksdagen före, finna sig manad att vidtaga kraftiga åtgärder mot sådana missbruk, till hvilka åtgärder måhända torde höra, att beväringen aldrig må utsättas för korruptionen af vissa värfvade regementens råa anda och öppna trots mot konungens förordnins rea mm: dianiilinane han dhafreanda