Aftonbladet – 6 juni 1861, sida 3

nen, hvilken innehade tredje toftan, uteslutande upptagen af utsigten och avisorna. Det blef en hemlighet mellan sefirerna och oeten hvarföre just i dag den senare skulle känna att hans lidelse nått kulminationspunkten och att han skulle mista förståndet, om han längre tvang sig till denna återhållsamma tystnad, hvarom den älskade qvinnans ögon så länge hade bedt. Och hvarom bådo de väl ännu, då hans blickar sköto in under det gröna floret och i ett onämnbart språk tolkade den klagan, hvarmed läpparne fingo tiga? Den stackars unga qvinnan önskade sig åter hemma. Hon blickade bortåt den glömske maken, liksom hon velat anropa honom. Men han råkade just vara i extas öfver en ny naturens tafla och såg ingenting annat än den. Såsom ett slags ringa tröst deklamerade Lannerstjerna verser till en okänd gudomlighet — hvilken han knäböjande tillbad — ty hon var icke menniska: englarne borde knappt få räkna henne som sin like. Se der, vid den af Bellman så herrligt besjungna stranden, har sällskapet hamnat. Middagen är förbi med glödande viner, förgälves kylda i is. Det susar så mildtiskogen. Fåglarne drömma om kärlek i trädens toppar, sqvalpande vågorleka med den sprittande småfisken i strandbrynet, och naturens stora hjerta slår i samma takt med de hjertan, hvilka klappa hos tvenne försagda menniskor, som, ehuru sittande hvarandra helt nära på den sluttande gräskullen, icke våga se på något annat än klöfverbladen och blåklockorna. Dentredje personen, något högre uppe i skogsbacken, sofver med näsduken ötver hufvudet. Stundom far dock näsduken upp — troligen i följd af de insmygande flugornas näsvishet. ; SMaria.. det är första gången detta namn så hviskas för henne, som bär det... Maria, har ni någon gång läst om Tantali qval? I denna stund ville jag byte. Helst ville