En dag under försommaren hade kapten Lannerstjerna blifvit inbjuden af Zaar att deltaga i ett lustparti med honom och hans hustru. Brunnsviken upptog i sin spegel det lilla partiet, och en af strärderna med mid emil i gröngräset utgjorde perspekvet. Maria, strålande i sin ungdoms fulla blomma oci glans, öfvergjuten ar gen blyga purpur, som en nyss i ä rlä häniölätt gungande bå igt id at det fram och åter böljande gr floret, hvilket sefirerna tagit som god pris för sina Ickar, hvarvid de ömsom läto det Jjulva ansigicet ifva synligt för den midt emot sittande ilskaren och ömsom insvepte det, så att dess glöd i rättan tid gömdes för den äkta man