Aftonbladet – 6 juni 1861, sida 3

SAck, det är då menniskan på hvilken ers maj:t värdigas låta falla en stråle afsolen?4 Solen tycks, besynnerligt nog, för er ha mindre attraktion än månen, hvilken, förutom en hel hop andra vittnen, sett era prömenader utanföre och era blickar a ett hus, der man — förstår ni mig, min herre — icke bör finna en af hofvets kavaljorer.s Lavnerstjerna rätade sig mv verkligen. Värdes förlåta mig, men jag har hittills icke vetat att ers maj:t behagat utstaka de gränser, der ers mej:1s undersåtares blickar böra stanna. : . En ljungeld sköt fram ur de konungsliga ögonen. Hvad skall detta heta? Vet ni tt pi just nu på ett remarkabelt sätt felat först och främst emot er herre och sedan mot den protektion, hvarmed det behagat honom att hittills omfatta er. Ni har från början af detta företräde visat er mindre I vetande ... Men jag var Trevenerad derpå. 4Iog är förlviflad att hafva ådragit mi ers najs höga missnöje! Kanhända förstod jag tj rätt hvad ers maj:t gjorde mig den iron alt säga mig.4 Få låter det höra sig... Kom närmare, Lannerstjerna ... jag bär en faderlig Omsorg för tlla mina undersåter och ser med smäria i ed och sedlighet insulteras. Det är vnerhet inom den stora medelklassen som dessa praktblommor böra ansas med trognaste omsorgen. Det vore farligt att der gifva dem cen jordmån, i hvilken de kunde missbilda sig. Nå, om nu denna soin sträcker ;il det allmänna, blir den naturligtvis :kere i det enskilta; och skulle fråga upp: (å alt den behöfves för någon inom sjelfva hofkretsen — vore det än vid den yttersta länken — blir jag sträng... ty, märk, exemplets makt är vådligare: än all annen makt. tErs maj:t värdigas säga mig de sublimaste och mest ädla sanningar — men jag är ändå omöjligt i stånd att fatta. Forts. följer.)