smekte hennes sinne och kom benne atti lägga bort sin vanliga stelhet och fruktan. isserligen tillhörde kapten Lannerstjerna ockeå hofherrärnes försåtliga skara, meni han sade sina artigheter på ett så gladt och? oskrufvadt språk att de icke innefattade: någon fördold mening, som kom blygsam-: heten att rodna och gracerna att fly. Dess-: utom förde han så behagligt och lekande; satirens vapen, att hofdamerna, hvilka fingo ; bestå materialierna till hans epigrammer,! knappast sjelfva kunnat blifva onda på ho-1 nom. Huru:skulle då den unga borgerliga frun kunnat blifva det, hon, som kanske till ! och med tjustes af denna nya njutning att; icke precist anse en hofdam för sin nästa. Men var det icke också för dessa förledande gudinnors skull som hon hela långa tiden måst qväfva sin egen naturliga glädtighet och gå i tvångsdrägt från topp till tå, på om icke de tillåtit det blomsterhöljda ; ubbelspråket att blifva hemma i sina kretsar, så skulle icke kavaljererna fört det med sig till de borgerliga, der de sökte kanske blott ämnen att få briljera med, när de återkommo till sina rätta herrskarinnor. å Maria denna afton blifvit ensam, tänkte hon för första gången på en bortgången gäst med verkligt nöje. Hon återkallade i minnet hvarje blick, hvarje tonfall och rö-! relse, som gifvit färg åt poetens tal, och! hon upprepade småleende hvarje liten rolig elakhet. som undfallit honom. Ja, allt detta uppsamlades såsom nedfallna perlor, hvilka! voro för dyrbara att förtrampas. Och upp-i md af denna qvälls lifvande fröjd, så olika alla de öfrigas tråkighet, utbrast hon; helt oskyldigt: CAck, hvad jag tycker om poeter! j Ifrån bekantskapens början blef Lannergtjernas öde afgjordt. Han älskade först berusande, sedan stormande och slutligen vanvettigt. , BkUnder helo den följande epoken — en ung man, som glöder för en gift qvinna, ett ämne erbjudande detaljer, hvilka ej he