Aftonbladet – 6 juni 1861, sida 2

hofvet spridde sig ända in i de aflägsnaste landsorterna och födde hos qvinnorna itankar, känslor och manår ett sjelfsvåld, hvilket illa doldes af det glesa flor, hvaruti ernnelen och den ytliga stelheten skulle inhölja dem. Ett sedligt och flärdlöst hof, likasom ett motsatt, verkar genom exemplets makt vida mer i den mest bortkomna vrå af riket än till och med på närmare: håll, ty ju längre sinnena äro skilda från den högre sferen, desto starkare tjuskraft och farligare lockelse utöfvar den. Fru Maria Zaar, född Aronsson, ansågs lika feFri till hjerta, karakter och seder söm hon var feltri till det yttre. Men hon dref icke blygsamheten till den gräns, der pjäkeriet vidtager. Hon visste att Gud begåfvat henne med den för qvinnan farligaste gåfvan: skönheten. Hon visste att hon derigenom var sedd mera än hon ville blifva det, och derjemte visste hon, det allra vådligaste, att hennes mans fåfänga smektes af äran att finna sig eftersökt af så förnäma heriar. . På denna sanning gaf han de otvetydigaste bevis derigenom att han sjelf hemförde till den eljest så anspråkslösa aftoncirkel, som stundom samlades i det äkta parets tarfliga förmak, åtskilliga gäster, hvilka icke syntes ha ringaste samband med den öfriga delen af societn och af denna också betraktades såsom ett helt och hållet obehörigt kontraband; insmugladt till föga heder för. värden. Den unga värdinnan befann sig härvid i en högligen kinkig ställning, hvilken erfordrade all den takt, som naturen sjelf förlä: nat henne. Född oci uppfostrad i en enkel borgerlig krets, der gudsfruktan och ärbarhet varit hennes första och bästa lärmästare, hade hon vid ett ovanligt tidigt inträde i äktenskapet — hvaruti kärleken icke synes haft någon del — tagit dessa båda säkra vägledare till stöd för sin lefhad,och hitintills hade de ej svikit henne. Men nu