Aftonbladet – 4 juni 1861, sida 2

Soende, har det hhkväl varit naturligt, att sring de personer, som satt sig i spetsen för bildandet af ett korporalskap, hufvudsakligen slutit sig deras vänner, bekanta och yrkeskamrater, till följd hvarafisamma korporalskap kommit till större delen personer med ungefär enahanda samhällsställning. Annu i kompånierna spårar man till aågon del enahanda gruppering. I instruktionsskolan deremot sammankomma personer af alla samhällsklasser och hvarje spård: af indelning efter särskilta klasser är der fullständigt utplånadt. De representanter al de särskilta korporalskapen, som der sammankommo och hvilka hvar för sig fögel eller intet vetat om hvad som tilldragit sig hos de andra korporalskaperna vid deras sammanvaro på olika rum och tider, hade här tillfälle att erfara det man ingenstädes förspillt de jemförelsevis få timmar, som hittills kunnnt egnas åt militäröfningarne. :I de första ögonblicken förspordes väl att olika instruktörer bibragt olika korpralskaper något olika takt i vändningar och handsrepp, men efter en kort stund bildade dessa för första gången sammankommande frivilliga en trupp med ganska god sammanhållning. Det vill synas som skulle öfningarne 1: instruktionsskolan, hvilka ledas atlöjtnant Mankell, komma att omfattas med mycket Jintresse, De tillstädeskomnes antal, som vid j första öfningen utgjorde omkring femtio man, hade i-går afton vuxit till sjuttio. Tager man i betraktande, att blott omkring ett halft år förflutit från skarpskytterörelsens början, att dessa sex månader varit de för öfningar minst gynsamma och att flere afdelningar af den stockholmska föreningen blott två å tre n.ånader, andra ännu kortare ud, deltagit i öfmingarne, kunna de redan vunna resultaten betraktas såsom särdeles tillfredsställande och, i förening med det intresse med hvilket föreningens ledamöter fortfarande omfatta ötmingarne, anses båda godt för den frivilliga folkbeväpningens iramtid. Att döma af Englands exempel, som så mäktigt bidragit -att här i landet gifva li och verklighet åt den förut såsom det tycktes med blott ringa utsigt till framgång predikade idn omen folkbeväpning, äro de första sex mäånadernas verksamhet att betrakta blott såsom en ringa början till rörelsens blifvande utveckling. Times har i dessa dagar haft en anledning att kasta en öfverblick på den engelska skarpskytterörel sens resultater nu, två år sedan frivilliga kårer först började bilda sig der i landet. Vid denna tid, säger det engelska bladet. syntes förslaget ganska tvifveiaktigt. Det var ett experiment, hvars utgång ingen sunde förutsäga. Det var en rörelse, men ingen kunde säga hurulångt den skulle rortplanta sig. Myndigheterna uppmuntrade den blott föga, rekryter anmälde sig endast långsamt, och de första sex månaderna sågo endast några få tusen frivilliga verkligen enrollerade. Derefter kom den väldiga floden. Ingenting hade inträffat, som kunnat alstra en plötslig förskräckelse eller gifva anledning till ökad oro, men rörelsen hade blifvit oafbrutet fortskyndad af den allmänoa meningens ström. Det var icke entusiasm, eller yttre påtryckning, eller yrsel, som här verkade, utan en sund, rationel öfvertygelse. Resultatet är, att på 24 månar lers fid en folkrörelse frambragt en beundransvärd armå af 150,000 soldater. utrustade med det bästa vapen och organisesade på förträffliga grunder. Den har åter: ställt förtroendet inom landet och befästat britiskt inflytande utomlands. Den har gjort ullt detta utan någon kostnad för skattkamnaren eller för nationen. Skarpskyttearmen ir i antal jemnstark med, om icke öfverägsen -hela britiska armen, både den som befinner sig inom landet och utom detsamma, de ost-indiska besittningarna allenast mdantagna. Dess beskaffenhet är beuniransvärd: --Hvarje man har inträdt deri på 3rund af mogen öfvertygelse eller afgjord sallelse, har gått till exercisen med ett inselligent affärssinne och har lärt sig handera sin studsare på samma sätt som han skulle sha lärt en. handelsbranche. Aldrig nar i a förehafvande funnits mera verkigt innebåll och mindre ytligt sken. Uniormerna ha beräknats för arbete, icke till prydnad. Trupperna ha genomgått sin öfNing under mänga svårigheter, men med beslutsäm ihärdighet. Till den gamla exereisen har blifvit lagd en öfning, som fordna dagars soldater aldrig hörde talas om. Icke en man bland tosen i Wellingtons armå Thade någonsin lärt sig skjuta. Ehuru det britiska infanteriets eld ansågs synnerligen verksam, antages det dock att af 250 kulor gingo 249 gagnlöst förlorade. Helt annatär iörhållandet: nu. : Både frivilliga och reguliera soldaterfå nu lära att skjutning är lika vigtig som manövrering, så att nästan hälfien af en rekryts öfning afser rätta sättet att aflossa geväret. — Hufvudfrågan var emellerlid huruvida vi icke skulle få dyrt betala allt detta. Skulle icke bedrifvandet af ett så nytt och egendomligt yrke, som vapenyrket, utöfva ett i någon mån skadHiet inflytande på befolkningens moralitet och vanor, bringa oreda i industrien eller störa hemtrefiiaden? Sådana farhågor torde ha örefunnits, men de voro fullkomligt ogrundäde:Det kan med fullt skäl påstås, att personer blifvit dugtigare karlar och bättre medborgare. sedan de blifvit frivilliga. Detta är ieke heller att undra öfver. Förvärlvandet af någon färdighet höjer städse sjelflöriroendet och sjelfulltredsställelsen, och färdigheten i vapens bruk, äfven i dess första elementer, utöfvar företrädesvis ett mäktigt inflytande. Mycket af hvad soldaten får lära skulle vara nyttigt för hvem som helst att lära. Lydnad, punktlighet, regelbunden: het, metod, äro saker af allmänt värde. Dertill kommer den välgörande kroppsöfninsen, och egandet af ett syftemå i är all: 2