Aftonbladet – 3 juni 1861, sida 3

satt reversen med den af Malmros: förnekad namnteckningen i omlopp, vore den som bäst kunde upplysa huru dermed förhölle. Någon bestämd angifvelse framställdes tillsvidare ej. Hr Malmros bestred afseende häråsamt åbe; ropade å sin sida den skrift han inlemnat, hvari han framställt betänkligheter med hänseende dertill, huru målet i det skick, det nu befunne j sig, kunde af domstolen till fortsatt. undersökning j upptagas, då ingen bestämd angifvelse wore gjord mot honom och han sjelf tillsvidare ej I heller gjorde något påstående mot någon annan af de 1 målet inblandade. Hr Malmros hade : begärt hr Hagelins inkallande, enär han ansåg Hagelin vara orsaken till att han blifvit i saken inblandad; men ehuru Malmros om hr H:s åt:görande i denna affär hade sin enskilda öfvertygelse, så ville han dock ej juridiskt söka binda Kionom till något ansvar; men yrkade ersättning med 60 rår för inställelse och hafde kostnader, j bemödande sig hr Malmros fortfarande att söka ga troligt, att underskriften å borgensförbin: elsen tillkommit medan Teversen befann sig i fr ego. r Sjöberg anmärkte häremot, att det förvånade honom att höra ett sådant påstående, enär hån ej kunde inse, hvad nytta hr Hagelin skulle hatt att förfalska en revers, å hvilken, han sjelf redovisat de uppburna penningarne. Som ingenting vidare förekom, öfverlade rät. ten en:stund samt tillkännagaf derefter för de åter inkallade målsegandena, att den villei-.dag 14 dagar till afkunna beshut. satt re ar tear RN NET Net RARE EJ NER NO En trolldomsransakning. Ransakning pågår för närvarande: inför rådhusrättens. sjette afdelning med en arbetskarl Otto Danielsson, som uppger sig med nycklar kunna taga reda på tjufvar och tjufgods. ;Danielsson är häktad på misstanka att hafva tillgripit en-lina och några jernbandade tomfat från osshandlaren Settervall. I poliskammaren har han enständigt förnekat tillgreppet. Då målet för åtta dagar sedan förevar vid rådhusrätten, fortfor Danielsson att neka för stölden; men begärde att få låna en nyckel så skulle han genast bevisa sin oskuld och taga reda på tjufven. På tillfrågan af ordföranden, som förvånades öfver en så hög grad af antingen vidskepelse eller illparighet, berättade Danielsson, att han af en mjölnare i Gerda socken af Småland lärt sig konsten att taga reda på tjufvar och tjufgods. Danielsson uppgaf vidare, att han nu-sednast i häktet fått låna en nyckol af fångKnektarne och vid dermed anstäldt trolleri i deras närvaro hade han kommit till den tron, att linan var använd till tågmattor, samt att tvenne arbetskarlar, hvilkas namn Danielsson uppgaf och som. bodde tillsammans i ett hus vid Stora Glasbruksgatan, varit de, som tilleripit och användt linan... Hvad tomfaten anginge hade nyckeln deremot varit mindre redig i sina uppgifter. Med anledning häraf voro i går vid fortsatt ransakning flera personer, bland andra förenämnde arbetskarlar samt fångknektarne Klingström, Jönsson och Olsson tillstädes; och beskref Klingström besvärjelsescenen sålunda: Den tilltalade hade flera gånger af honom och de andra fångknektarne begärt att Tå låna en. nyckel, då han skulle bevisa sin oskuld. Klingström hade också slutligen lemnat honom en sådan, och hade Danielsson fastbundit den vid psalmboken samt hängt den å Klingströms Pekuger under yttrande: om Jag. är oskyldig, så skall här ske utider i Guds faders, sons och den helige andes namn.4 Han hade härpå först frågat nyckeln, om han var skyldig, men då hade både den och psalmboken Tingt stilla; men då han sedan frågade, om :en: lina var stulen, så ade nyckeln och psalmboken svänga, och då han slutligen fråfade om det var.den ena af förenämnde arbetsarlar, som stulit linan och den andra som änvändt. den till tågmattor, hade nyckeln fortfarit att ;svänga omkring, tills slutligen psalmboken föll i handen på Danitson; som: mottog densamma i fallet. Tre gånger hade livarje särskild fråga i den heliga treenighetens namn repats al Danielsson. Klingström påstod dock, att nyckeln sattes i svängning genom em dförmärkt tryckning af Danielssons finger. De andra fångknektarna hade också sett en del af ber Svärjelseseeneny men ej så fullständigt som Klingström; hvilken, på tilltrågan hvarföre han lemnHåt Danielsson nyckeln; ursäktade sig: med att detta skett emedan han ansåg Danielsson ej vara vidisina . sinhens rätta bruk. hvarföre han ville tillfredsställa hans sönskan att få. den ofta besärda nyckeln, troende-sig härmed ej göra någotrondt. Allmänna åklagaren beklågade att dylika scenerkonde komma i fråga bland förnuft folk; hvarefter ordföranden fratnställde den fråFan Gill fångknektarnar om de; för fängelsedirektören omnämnt ifrågavarande signeri eller f förmodar att: Danielsson ej vore vid sina singens fulla bruk. Fångknekten: Jönsson a Iyste till svar härå, satt händelsen med trollnyckeln, som han källade trollpjesenychade:de ej omtalat meh:deremot omnämnt sin förmodan att de trodde: det fången; ej varrätt slug. Ordföranden rådman Ölmell, som tillhöll Danielssow för hans bedrägeri och elakhet; ansatte hönom härefter : med anmärkningar oth frågor, söm likväl besvarades på ett sätt, -som röjde en viss mattighet, men :ej någon egemtlig sinnesförvirring. Åt Så tillsporde ihonom ordförandensbland annat: Hur kunde: Danielsson just komma atttänka Hårde uppgifnar karlarne,: när han -frågte nycköln om vem som stulit linan och tomfatena? BPfter något betänkande förklarade den-tilltatade anledfingen härtill ha varit, att han flera nätter: å rad i drömmen: sett der ene at;dem kiioga och bära ett stycke af den stulna linan, Fikäledes hade han ocksk i drömmen sett. honöm fulla de stulna. jernbanden: framför sig. Några fastager hade-hån -dereniot ej sett. -P (denna dröm hade han sedan fått bekräftelse: genom -nyckeln, hvarföre han trotlde att karlen just vore tjutven. På fråga hurushan kommit ätt spörja nyckeln :om den andra karlen-samt Hurövida denne gjort tågmattor af linan, förklarade Danielsson att detta skett emedan ifräåsavärande person var tågmattstillverkare och bodde tillsammans med: den förre. Huru snärs jände frågörnac än framstilldes,redde!sig DaniTlsson dock? fr n tvetalan. Han syntes mycket nedslagen och matt samt försäkrade med hopknäpprashänder, att han var oskyldig, som det barn som föddes i natt. Ordföranden tillhöll hohoni allvarigt för hans bedrägeri, under förklaring att-antingen. vöre han tokig eller också mycket illparig och elak. : ; De båda arbetskarlaärne bestredo all delaktighet i stölden, hv lket de med så mycket större skäl (kunde göra, som ingen annan bevisning mot dem förekom än det intyget nyckeln lemnet. Målet uppsköts på begäran af allmänna åklagaren, som yrkade att det genom läkare skull: utrönas. vida Danielsson kunde anses vara vid sina sinnens fulla bruk, i hvilket fall han ville mställa särskilda ansvarspåståenåcn mot hovom för här omförmilda gyckel. j — Hannoverska undersåten Thomas. som med knif sårat åkardrängen Haldn, dömdes förliden torsdag. till 4 månaders straffarbete. I dag dömles mansper: G. Svälin, som skurit ara: AR RR RN Sr od TT BARE NPC JAR