Aftonbladet – 3 juni 1861, sida 2

STOCEHOLM den 39 Juni, ; Det är hög tid att Danmarks förhålanden till Slesvig och Holstein blifva slutigtordnade, säger Times i den artikel, ari en öfversigt lemnaås af den för engela parlamentet nyss framlagda ?blå boken? rande Slesvigs och Holsteins angelägenhe-1 er. Det är fruktlöst att vänta, fullföljer) let engelska bladet, att det någonsin skall räda en för öfverenskommelse och benedling lämpligare tidpunkt. I den nu framsagda diplomätiska skriftvexlingen finner man n fullständig och ytterst vidlyftig diskusson rörande detta förbryllande ämne, men det hela kastas vida mindre: verkligt ljus ifver tvistens sammanhang: än de kunna tro j vilka förgäta, att densamma leder sitt. ur-1 prung från medeltiden och, först år 1848) otagit en modern karakter. Der hvarest sistoriska och konstitutionella stridigheter ifvit så oförtrutet mångfaldigade och förärrade genom tysk propaganda, och de urprungliga tvistepunkterna blifvit oupphörli.en modifierade genom tillkomsten af nya irvecklingar, måste man nöja sig med: ett rycket dunkelt begrepp om de föreliggande rågörna. Det öfverensstämmer icke med ågondera af de egentligå pårternas intresse it tillåta sjelfva hufvudfakta att framstå iltför naket; och det är en benägenhet hos iplomatiska förhandlingar att vid hvarje ytt stadium vidga i stället attinskränka arumentationens omfattning: Ett af de mest öfverraskande dragen i hela kriftvexlingen är det oproportionerligt framtående rum de slesvigska angelägenheterna rhållit. Likväl är det medgifvet till och aed af Preussen, att förbundsdagen icke ger något slags inblandningsrätt i afseende å detta hertigdöme, undantagandes den om kan härflyta från internationella förpligelser, som konungen af Danmark iklädt sig 851—52, vare sig genom hedersförklarinar eller i laga form. Dessa förpligtelser RpgiNas flerfaldiga gånger: ha innefattat, tt Slesvig icke skulle inkorporeras med Dannark, att alla monarkiens delar skulle erålla lika rättigheter, och att de tyska och tanska nationaliteterna i sjelfva Slesvig skulle ällas på jemlik fot. Trots obeslämda proester af baron Schleinitz och andra orgaer för preussiska klagomål, kunna vi icke ;pptäcka att den förstnämnda af dessa fördigtelser blifvit bruten... Hvad den andra vidommer, så känna vi alla den tolkning, som det yska partiet ville gifva åt densamma genom nspråket: att de tre provinserna Slesvig , folstein och Lauenburg, med en sammanäknad befolkning knappast öfverstigande en aillion, skulle hafva tre gånger så många epresentanter som det egentliga Danmark; aed en folkmängd af en ochen half million. )et tredje vilkoret är af jemförelsevis unlerordnad vigt och det betyder föga om det uitintills blifvit uppfyldt. Så länge likväl ;ruket af danska språket var ovilkorligen öreskrifvet vid konfirmationsceremonien, pri-åtunderyisningen inskränkt, vissa vetenskapiga sammankomster förbjudna af regeringen ;eh vallistorna underkastade en KT god: ycklig revision, så fanns der tillräcklig anledning, visst ickeatt rättfärdiga den sken: weliga fasan hos kabinetter, som för ingendel irösamvetsömma i afseende på egna förpligelser, men att anse den af danske konungens ådgifvare intagna ställning mindre hållbar in den eljest skulle ha varit.. Ingen insåg letta klarare än brittiska ministern i Kövbenhamn, hr Paget, ehuru han lutar snarare i den tyska än den danska sidan, och hans isigt är adopterad i en :depesch af lord fohn Russell, daterad den 2 Augusti 1860. ästande danska regeringens uppmärksamhet ;å just dessa punkter; samt tillstyrkande, ngalunda för första gången, utfärdandet at n ny författning på liberal basis för dettå rertigdöme. Detta råd har sedermera blifAit delvis följdt, men emellertid ha de som epresenterat Storbrittannien aldrig opnön itt framhålla skyldigheten och lämpligheten itt betaga Tyskland all förevändning till inandning utom förbundsrådet, genom att jehandla Slesvig på ett tillmötesgående och storsinnadt. sätt. Med afseende på Holstein och Lauenburg åar den synbara hufvudtvisten rört sättet ati bevilja skatter och anslag. Vi behöfva likväl icke dölja våröfvertygelse, att denna punkt hela tiden i sjelfva verket stått ullbaka för en försåtlig bearbetning för desss hertigdömens återförening med BSlesvig under den gemensamma benämningen SlesvigHolstein. Detta är, för att nyttja sir J. Milbankes ord, hvad hela Tyskland eftersträfvar, hemligen elier uppenbarligen?. Dan: mark känner mycket väl att så förhåller sig, oeh denna bearbetning utgör dess giltiga säkt för fullföljandet af en mindre liberal yolitik i Slesvig. Olyckligtvis betraktas dylika åtgärder i Tyskland såsom bevis för n bestämd afsigt att införlifva Slesvig med Danmark, och att dermed gifva den danska na-. sionaliteten en afgjord öfvervigt i det förerade: konungariket. Men Slesvig tillhör Dannark lika väl som Wales tillhör England. ch det står konungen af Danmark fritt åt 3ehandla det seåsom honom godt synes, isynaerhet sedan hans motståndare öfverträdt 1851 -års öfverenskommelse. Båda partetaa, bedömande hvarandras handlingar. med hänseende till supponerade ytierligare äfsigter, ryggar alltså tillbaka från sådauå Pmaceliea eftergifter, som det varit Englands och Sverges pölitiks-såsom medlande makter de der äro intresserade i bevarandet af Danmarks Äntegritet, att vid hvarje tillfälle tillstyrka. Emellertid är det temligen klart, att hertigdömet Holstein har föga anledning fill -klagan, undantagandes mot detta ftvska förbund. som vid ett fö