Aftonbladet – 1 juni 1861, sida 2

gamle faders minne.j Det offer,t jag gjort honom, skall vara fullständigt... Men hvarföre uppehålla vår korta färd — låt oss skynda, innan Konkordia återkommer ! tKonkordia — hvad anade jag... det var hon som förde dig till denna afgrund. Min arma mor har sagt mig det... Min mor, min son, ack, skola de förlåta mig? Det föll en slöja af vekhet öfver det stränga ansigtet. SIngen svaghet! ropade Juanna liksom förskräckt .. fHvad har din moder sagt, hvad har hon velat?4 Hon, den höga, hjeltemodiga, vill öfverge sitt land och med son och sonson och allt det hon förvärfvat flytta ut till en vrå af nya verlden, der några nybyggare från den gamla kunna finna en torfvå för att på den lefva och dö. Genom att lyssna till hennes vackra drömmar har jag söft hennes vaksamhet. Men dessa drömmar kunde blifva till verklighet, om du — detta är ett tredje fall — följde din make, din son och din moder. Sålunda blefve både Byborg och din faders minne och namn räddade från den skandal, som du i din fruktan ställer framför allt... O, Juanna, Juanna, skall du komma? För att lefva som en:laglös synderska, tillhörig tvänne män — nej, aldrig ! Du tillhör mig ensåm.4 Vansinne... kan detskedda göras ogjordt? Om jag måste lefva, skalljag ej lerva såsom en skamfläck -både för mig sjelf och de barn, jag gilvit lifvet. Ingens hustru blir jag då... Vill du ännu tveka? ; Nej... du har valt för oss båda — följ mint Ied sakta steg, men med hufvudet upplyftadt gingo de emot dörren, då den utfrån öppnades af Konkordia, som störtade till Juannas fötter och på samma gång sträckte armen öfver den mörke mannens knän, Barmhertighet ..: :-barmhertighet med mig, eder sjeltva, -en förtviflad moder och med de arma barn, som skola få plikta för ert