vara vatsKan, och oxiderar den ater mea qva syra; hvarefter den kan begagnas på nytt. Nordamerikanskt tegel och engelskt stengoer af torr lera. (Dinglers journal. April 1861.) I Nordamerika tager tegelslageriet af torr ler mer och mer öfverhand, derför att det kan drifva helt och hållet med maskineri och oafbrutet, uta hinder af årstid och väderlek, samt lemnar wu! märkta varor. Leran torkas, finstötes, siktas bringas i formar och sammanpressas med hy drauliskt tryck. Torklador behöfvas ej; tegler hvarken spricka eller svinna; de blifva hård och fasta och fordra föga bränsle. I England har man börjat förfärdiga stengoc på samma sätt med mycken fördel. Nya undersökningar af hafsvattnets silfverhalt. I Amerika hafva sådana egt rum för kort ti. sedan. Från Sydamerika berättas att man i Valpa raiso har analyserat kopparförhydningen på e! gammalt se a som i många år tjenstgjort i c saltaste tröpikhafven, och att man i denna fö; hydning träffat en ansenlig silfverhalt, som ko; parn hade småningom utfält ur hafsvattnet: chlorsilfver. Från Nordamerika förmäles att den bekant oceankännaren Maury hade företagit sig att bc. räkna silfverhalten i hela verldshafvet och funni: den uppgå till minst 200 millioner tons, d. v. . 4780 millioner 400,000 svenska centner silfver. eller öfver 1500 centner för hvar svensk qvadratmil. , Det var måhända en lycka för verlden, at man på alkemisternas tid icke hade någon anint om en sådan skatt. Hvilka oerhörda silfverkol och dermed följande lönlösa offer af tid och kostnader skulle icke annars hafva föranledts! Konstgjord indigo. ; (Comptes rendus den 8 April 1861.) Bland de många nya färger, som kemien beft framdraga ur stenkol — purpurröda, fioetta, gröna och blå — alla vackra men mer eller mindre obeständiga, har helt nyligen er af de blå visat sig kunna genom en viss behandling få egenskapen att uthärda samma prof med indigo, som den för öfrigt liknar till färg. Försöken äro hittills blott laboratoriiförsök; skulle de lyckas i stort, sä inser något hvar hvilka ofantliga förändringar denna upptäckt måste åstadkomma i flera vigtiga industriförhållanden Den förut kända blå färgen har i Frankrike fått namn af Bleu de Paris — hvarmed man för ingen del får förvexla pariserblått, en sckelgammal bekantskap af samma namn, men helt andra beståndsdelar. Ben som här är ifråga härstammar verkligen från stenkol, eller det vid stenkols destillation och åtskilliga följande kemiska behandlingar frambringade ämne, som kallas anilin.. De franska kemisterna Prrsoz, V; DE Lurses och Sanvetat ha nu funnit att om man innesluter anilin i ett glasrör jemte vattenfri dubbelchlorur af tenn, tillblåser röret och upphettar det till 170? å 180 i 30 timmar, så får man ett slags Bleu de Paris af den nya sorten, och som har följande egenskaper. Vid rörets brytning erhålles ur detsamma en. svartaktig och klibbig massa, som, urlakad med. kokhett vatten, ger åt detta en mörkblå färg. Lösningen silas och blandas med koksalt, hvarvid en mera rent blå fällning sjunker till bottnen, under det att vätskan skiftar i grönt Fällningen behandlas på samma sätt; och detta upprepas -tills ingen grön skiftning visar sig i lösningsvattnet. När så inträffar, fälles den sista lösningen med klorvätesyra, och fällningen urlakas först med mycket utspädd syra och slutligen med rent vatten. Man kan få fällningen kristalliserad om den löses i varm alkohol, som får svalna. . Den nya färgen är IE i vatten, alkohol, räsprit och ättika. Svafvelsyra löser den med bernstensfärg, men när vatten slås till lösninsen, blir denna präktigt blå. Svafvelsyrlighet indrar den icke, hvarken i värma eller köld. Kromsyra fäller lösningen ur vätten, men utan utt vidare verka derpå. Qväfsyra förändrar färsen genom alla skiftningar från blått till granatbrunt. Chlor förstör den. Ur lösningen i vatten fälles den genom syror, ulkalier och salter, som verka derpå likasom saltlösningar på färgämnen och tvålsorter. På sådant vis-verka ammoniak, soda, tvåfaldt kromyradt kali, chlorkalk, fosforsyradt natron. Försöken fortsättas så att man snart bar att vänta en ny framställning härom. SONET