Aftonbladet – 31 maj 1861, sida 2

helt ärevördig i sin tredubbla egenskap af make, fader och församlingens herde. Emellertid låg ännu alltid på hans ansigte en blygsam misströstan till den egna kraftens fu Ikomlighet, och hans vänliga ögon, som hade något af den djupa frid, som utmärkt herr Tönnes, riktades ofta på den unga kraftfulla husmodern, som stod framför den uppslagna skänken, vid hvilken hon höll på att utbreda fyra ganska aktningsvärda smörgåsar — aktningsvärda åtminstone till omanget, men om man skulle dömma efter knifvens skrapande flykt öfver brödet, kunde man deremot antaga att smöret var en artikel, som hon tidigt ville lära barnen att sparsamt njuta af. Rundt omkring henne stod en liten väntande skara: först herr Peder Gude, 7 år; mamsell. Jetta, 6; mamsell Laurentia, 4, och slutligen den 3-årige lille herr Sune, vanligen kallad lill-SuneX. De fyra telningarne voro alla ljushåriga, blåögda, rosenkindade och litet lurfviga, t de fingo vara ute och rusta i sanden oc bland klipporna så mycket de behagade, då de ej åtnjöto sin edukation af fadern i stafning eller af modern i konsten att vara nyttiga. Och i konsten att vara nyttiga hade de redan hunnit ganska långt, hvar och en etter sin ålder. De rallade ärter, stötte bränd råg till mors kaffesump, skurade knifvarne, borstade fars stora långa socknebudsväst, om hvilken de ibland behöfde vara alla fyra, och slutligen fann man dem allesammans sitta kring mors spolrock och förfärdiga spolruilar af fars utdömda predikningar. ; Skinande och lyckliga med hvar sin smörgås i handen, kommo de nu framrusande och kastade sig ned på golfvet vid spisen, der katten redan spann och sträckte och strök sig och roade sig på bästa sätt. ; ; Nu kom äfven Konkordia sjelf med ullstrumpan i hand — icke en minut hade den snälla husmodern råd att vara utan arbete. Å Sehär, såde herr Sune, står din stol